Nu är Greta inte en pytteplutt bredvid Russin längre. Han är fortfarande stooor och hon liten, men oj vad hon växer och vuxnar till sej för varje dag som går.
Jag envisas med att de kan och ska käka tillsammans på samma matplats. Man får dock "vakta" under första halvan av måltiden, annars tränger Russin helt fräckt bort Greta från sin skål (och hon gör ju inget motstånd eftersom hon är lägre i rang) och käkar upp hennes också. Så vi får stå och passa, så vet Russin att det inte är någon idé.
Söta svansar va?
Ute och härjar i första snön förra veckan.
Nu är hon ute väldigt mycket själv, långa perioder och långt iväg. Idag blev jag av med henne vid brevlådorna, hon ville inte gå med tillbaka. Det var vid halv2-tiden. När Magnus kom hem strax efter halv-5 kom hon pjållrande och var utekall, så hon kan ha varit ute hela tiden.
Hon är fortfarande den som använder min Reva mest av oss två – här som pall. =OD
Favoritlekar just nu är attacklekar. Det kommer ett litet monster och labbar tassarna om anklarna på en när man går runt sängen. Dessutom har hon adopterat alla i röjningen uppdykande mjukisdjur som byten. Attackerar, dödar, ruskar och kånkar iväg och gömmer.
Myskatt är hon verkligen, och man får minst en högkvalitets-kelstund om dan, ofta fler! Det är vi verkligen inte bortskämda med med klaustrofobiska Russin! Varje morgon kommer hon och puffar och väcker mej. Det hade varit mysigt om det var vid den tiden jag ska upp, och inte halv6! Oftast går det att släppa ner henne under täcket, så lägger hon sej med huvudet på min arm och spinner, så man kan somna om igen. Sedan går hon med Magnus upp vid 6 och får frukost, för att sedan komma gosandes igen under täcket.
Greta-läten: Bebis-pjållret har hon slutat med och bytt ut till ett mjukare, kortare hej-och-kontaktpjåll. Detta med hög volym kör hon när hon "gått och gömt sej" också. Hon hinner inte in i en pappkasse eller box innan hon pjållar och berättar var hon är. Hon brukar låta så när hon slarvat bort en leksak under ett skåp eller så och inte kommer åt den. Hon förstår även att vi som bor i det här huset har taskig syn i allmänhet och i mörker i synnerhet (även Russin ser ju dåligt) så hon är bra på att kommunicera med oss blindstyren, som en liten signalkatt. Jag famlade ut i mörkret i hallen häromkvällen och skulle släcka utebelysningen. Då satt Greta mitt på mattan och "pingade" så jag skulle veta att hon var där. Jag berömde och tackade henne.
Oj vad hon har blivit stor!
Nästan så man tror hon ätit växtgödning 😀
Hon verkar vara helt underbar er lilla kattflicka! Börjar ju bli stora damen, ju!!! Det är så mysigt att läsa om hennes strapatser och egenheter! Kram!!!
Tänk vad tiden går. Hon är såå stor och de verkar va väldiga kompisar båda kissarna. Synd att jag är allergisk tänker
man ibland.
Kram Cissi som önskar en trevlig helg.
Den där kudden brevid revan…är den katternas eller är dte du som vilar huvudet…:-D
Det där med attacker, här sitter de bakom ett draperi och bara väntar på att det ska komma nån med bara fötter på väg mot sängen…DÅ…väcker man helt klart de som redan sover….sylvassa tänder och klor är ingen höjdare precis…
Katterna struttar lyckligt iväg – de lyckades ju med sin taktik..igen…
kram
De är båda jättefina..! Oj, vad sugen jag är på en till kisse… Men tyvärr fåt jag hålla mig till att längta ett tag till.
Jättefina foton Sara! Får man se dom scrappade snart? Jag längtra efter lite Sara-inspiration!
Det var ett tag sen jag var inne på din blogg – jisses vad stor hon blivit!
Hej Sara! Vad Greta ser ut att ha det mysigt hos Er! Jag har skaffat en blogg. Besök gärna den! Där
finns det lite bilder på Ricke och Anna-Lisa 🙂 Kram från Maria
http://www.majjamus.blogspot.com