Gretas första…

Igårkväll, när vi gjorde de sista kvällsrutinerna (Magnus i köket och jag vek in tvätt) kom Greta in med sitt första (?) byte. En liiiiten liten mus. Jag såg henne leka med något på hallmattan, och undrade var hon fått den gråa skinnmusen från – den har vi ju ute på kontoret. Sen sprang den iväg!! Och Greta efter och fångade hur fint som helst – stolt som bara en liten kattunge kan vara! Men hon tappade den igen när hon skulle leka lite med den, och då for den in under kökssoffan. Hon tröttnade snabbt på att leta efter musen som gömde sej, så vi fick ta över.

Magnus hittade den tillslut mellan tavlorna jag ställde bredvid kökssoffan, som jag letat igenom en gång redan, då jag tyckte det var där Greta varit intresserad sist. Handskar på och musen skulle ut. Stopp! Det ska så klart dokumenteras tyckte jag, väl medveten om att Magnus nerver redan var på bristningsgränsen – men det får han ta! Är man sambo med en scrappare och etolog får man ha rätt hög toleranströskel. =OD Nu kan jag försöka artbestämma den lilla musen också, men jag tror det är en skogsmus, och de är inte förstörare, som husmusen är. Skogsmusen kommer in och bäddar ner sej över vintern, men gnager inte sönder något, stjäl inte mat osv.

Sedan kan jag inte för mitt liv begripa den där "instinkten" många kvinnor har, att stå på en stol och pipa hysteriskt för en mus. Dom är ju _bara_ söta!!!

Stolt matte (och husse med om han får erkänna det). Greta var inte kontaktbar en stund efter incidenten med musen – jag är fascinerad av deras "jakt-knark". De blir så höga på adrenalin och annat uppåt-tjack att de bara vimsar omkring och stirrar runt ett bra tag innan jakten lagt sej i kroppen. Russin är lika dan.

Hittade Greta bredvid Russin i sängen igen igår. Hon smyger upp när han sover tror jag. Den här gången såg Magnus hur det slutade också – Båda vaknade när han kom in och skulle hämta kläder, och Greta kan ju inte låta bli att fara fram och peta på Russin, så då fräste han ju åt henne…