Äventyr utomhus

Greta är ute en del nu och härjar precis runt huset. Hon får gå själv mellan hus och kontor och sånt, och far ofta ut en stund genom kattluckan när vi precis varit ute.

Idag var hon med mej till brevlådan, sittande på min axel. Vi har brevlådan ute vid vägen och får gå förbi grannens hus för att komma dit. På vägen tillbaka hoppade hon ner och skulle gå själv – kände ju igen sej.
Jag gick in på kontoret och sorterade posten, medans hon härjade ute runt dörren ett tag. Sedan blev det så där tyst ni vet… som i nu är det lite för tyst. Jag gick ut och ropade på henne och hörde fåglar som varnade snett bakom stugan, så jag tänkte hon kanske var där. På andra sidan hörde jag ett ynkligt pip på andra sidan, så jag fick gå tillbaka igen. Ropade en gång till och samma ynkliga pip igen….

image498

…uppifrån. Som den matterazzi jag är gick jag givetvis in och hämtade kameran innan jag funderade på hur kattungen skulle plockas ner ur bigarrå-trädet. Det var ju bara en tidsfråga innan det skulle klättras i – Russin har varit uppe i det många gånger. Det är så klättervänligt.

Nu funkar dock katter så att klättra uppåt = lätt, klättra neråt = jobbigt. Så dom klättrar uppåt-utåt. Jag hämtade en hög bock för att ha och klättra på. Greta var inte intresserad av att försöka hoppa till min hand, utan klättrade längre ut på en gren, närmre taket. Nu hade hennes gränslösa förtvivlan byts mot lugn och spänning istället – detta var ju lajbans!

image499

Ner på taket for hon med ett skutt, sedan härjade hon omkring där ett bra tag. Jag tog en bild med mobilkameran också och MMSade över till sambon med orden "Gretas nya mindre roliga lekplats". Han ringde såklart direkt och undrade vad vi sysslade med! *fniss* Vid det laget hade jag lyckats locka ner henne till kanten av taket, på kattungevis (rafsa spännande med något som måste undersökas) och fått ner henne från taket.

Men klättra var ju kul, så tjoff, så var hon uppe i plommonträdet….

image500

Nu hade Russin hört att vi rumsterade ute, och kommit för att kolla läget. Han blev mycket orolig när hon klättrade runt uppe i det låga plommonträdet. När hon tröttnat och skulle ner pep hon ju ynkepynkligt, och Russin satt och tittade bedjande på mej att hjälpa henne. Men någon måtta får det vara på min hönsmammighet. Plommonträdet har massor med grenar och är inte särskilt högt, så tog hon sej upp fick hon väl ta sej ner igen. Självklart uppmuntrade jag henne att klättra ner själv.

image501

Orolig Russin

image503

Nästan nere, och Russin betänkligt avslappnad.

image502

Klätter-Fia nere och iväg. Russin pustar ut.

Men som sagt – klättra är kul!

image504

Upp i bigarråträdet igen… Den här gången inte lika långt ut på smala grenar, och klättrade ner själv på stammen. Allt utom katten skarpt på den här bilden…

image505

En vända på klätterbocken tog hon också. Nu har vi henne klående längs väggar och tak snart inne också…

Kattkompisar

Får jag presentera två älskade kisar som börjat upptäcka att man kan busa lite med varandra. Russin är dock lite stor och skrämmande än så länge. Igår låg han på stol och lille misen under med pet och tass-fajt och jabbande efter nerhängande svanser. Idag detta.

image506

Smyga på varandra

image507

Direkt efter sammandrabbningen – usch, han är lite stor och otäck… bäst jag tar det lugnt tycker Greta…
Ett par minuter senare…

image508

Kom igen, lill-tjejen!
Shit, jag draaaar!!!

Mitt hjärta spricker!!! Älskade Russin, vad du är underbar mot lillflickan, och vad bra det här är för er!!
Ytterligare en stund senare sprang de och jagade varandra, Russin först, med "U-svans" och Greta efter i full karriär – men det fick jag ingen bild på, för de for bakom syrenen…

Behöver jag säga vad Greta gjort hela eftermiddagen och halva kvällen?? *znark*

8 COMMENTS

  1. Ha ha ha… det blev som en hel saga med tokigheter! =) Jättekul läsning och härliga foton! Det är så roligt med “djurmänniskor” som är lika galna som man själv. 😉

  2. Hahaaaa…jag håller med Lilo, det är underbart kul att läsa. Så där som Russin hoppar brukar Ingeborg göra vid min sängkant – prata om en matte som skriker….va, jag blir ju livrädd…och hon lägger bena på ryggen och svosch iväg…
    Dessa underbara härliga små liv!

  3. Sitter här tidigt på morgonen med en kopp kaffe och gäspar. Tänkte att jag skulle ta en tur in till de jag länkat till på min sida för att se om du hittat på något sedan sist.

  4. Antar att dom hittade din mobil, för när jag ringde till den så var den avstängd. Eller tror du den tog sig ett toalett dyk?
    Det var så kul att träffa dig även om det var lite hastigt.
    Höstkramen Anna

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.