Greta fin och Greta bus

image529

En bild där man ser hur stor hon blivit och hur fin teckning hon har. Hoppas den inte försvinner med babyullen, utan blir kvar även som vuxenpäls. Kolla svanshållningen!

Hon är ute mycket nu (både själv och med sällskap), och utökar sitt revir lite varje dag. Igår var vi ute en del med henne i det fina eftermiddagsvädret, och då vågar hon mer också. Hon for iväg till fruktträdsbården som är mellan vårt hus och svärmors stuga. Plötsligt satt hon väldigt stilla där, och jag tyckte mej känna igen "uttrycket", tots att jag bara såg huvudet på henne. Jodå, hon reste sej efter en stnd, luktade lite bakom sej och krafsade lite i gräset! Tjoho!! Hon kissar själv ute!! Återigen inpinkat av Russin – han brukar uträtta sina behov där.

Nu går hon fram till parkeringen och runt garaet, härjar i gränsen mot grannen om hon gått med mej mot brevlådan (men vågar sej inte upp vid den gnäggande vita hästen) och far utan problem runt svärmors stuga. Hon var längre upp i hörnan när vi var med igår också.

Magnus systerbarn var här igår, och Greta började genast busa med Hanna (och tvärtom). Det är så mysigt att djurbarn förstår varandra intuitivt. Greta är avvaktande mot vuxna, men barn går bra direkt! De lekte med gräsax och busade på med smyga och gömma sej-lekar en bra stund. Greta sov gott sen på kvällen =OD

image530

Porträttbild från idag – jag glömde putsa henne innan, så det är med sömnekuse i ögat. Ser ni vad silvrig hon är? Det är så läckert!!

image531

ibland vill inte min kameras autofokus – då blir det såna här bilder. Full fart på Tödde och Mödde utomhus. Tog en hel serie på dom härjande omkring. Detta är de bästa.

image532

Russin travar lugnt medan Lillan har full fräs.

Russin är lite hängig just nu. Vi gjorde ett försök att byta mat, så vi skulle slippa koka fisk till honom. Eftersom han ändå krängde Gretas burkmat så fort han fick chansen. Och visst åt han burkmaten, men efter två nätters upp och torka kattkräk på hallmattan fick jag nog, så nu får han fisk igen. Denna lilla hängighet resulterade i att han fick stryk ute, så nu har han två små prickar på nosen som är synliga – och vem vet vad annat som dyker upp med tiden. Det är det tristaste med diabetiker – att de är så himlans infektionskänsliga.

Han låg inne i fåtöljen nu, och jag var inne och klappade om honom lite. Greta kom också, och som den lilla healer-katt hon är satte hon sej på armstödet av fåtöjen och la sina framtassar prövande på Russins rygg. Det var tydligt att det inte var det vanliga "stora katten, jag vill leka" utan att hon förstod att han var lite hängig och bara ville bli omklappad. Hon nosade honom även uppe på huvudet och slickade lite på ett öra – och Russin lät henne göra det.

Sedan var det såklart slut på hennes tålamod, så hon for upp på ryggstödet och jabbade inbjudande, rasade ner bakom honom och petade på knapparna i fåtöljen och lite sånt. Jag lyfte bort henne från Russin, så han fick vara ifred lite. Han är alltså inte döende eller så, bara låg.

2 COMMENTS

Lämna ett svar till Anna Cancel reply

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.