Snabbgenomgång!

Det har varit fullt upp nu en tvåveckorsperiod, och jag känner mej ganska så sliten! Jag vill blogga, för jag har mycket nytt scrapp o.d. att visa, men tiden har inte funnits. Här kommer iallafall en LO som är inscannad, från min träff hos Pappersbiten-Sanna ihop med Anna Stenman.

Har haft dom här bilderna framkallade ett tag, och bestämde mej för att scrappa dom hos Sanna. Blev jättenöjd med serien! Tyvärr blev jag också grymt sugen på ATBs dymo – jag som trodde jag skulle klara mej med den vanliga. Snygga fonter och skönt med "småklick"-funktionen för mellanslag istället för allt skruvandet…

Vad har jag hittat på då?
Ja, i påskas var det ju cybercrop, så veckan efter det skulle det kollas tävlingsalbum, supportas vilsna tävlanden, förberedas röstning och sedan räknade jag lite röster en förmiddag. Eftersom det var högre aktivitet i forumet under ccn blir följden även mer supportgrejer, nick som ska bytas, och mycket sånt småplock. Många av supportmailen jag besvarar och hjälper får jag aldrig något bekräftande tack eller att det funkar så det är ganska slitigt med just den biten. Tack och lov finns det många lysande undantag också som uppmuntrar och berömmer och tackar en som om man just uträttat ett mirakel, så det är skönt att det finns ljusglimtar! Samtidigt som jag skulle ha koll på att vi inte glömt något med tävlingarna. Vilket jag såklart hade. En tävling las ut på omröstning trots att den skulle haft jury. En ganska hektisk Scrappiz-period med jobb som inte ligger på "normalveckans" arbetsuppgifter alltså.

Sedan har ju stora träff och mäss-säsongen börjat!

Göteborgshelgen
Jag fick en inbjudan till Sanna och miniträff i hennes butik på söndagen Göteborgsmässehelgen. Det kunde jag inte motstå! Det blir aldrig av att man åker så annars, så jag gjorde två flugor på smällen och tog mässan på lördagen och Alingsås på söndagen. För att undvika lite av min "reskropp" startade jag inte i ottan med tåget på lördagen, utan åkte istället i en hyfsat vettig tid (08.50) från Karlskrona till Göteborg. Det visade sej vara ett riktigt bra val, för när jag och Sanna kom till mässan vid halv-3 mötte vi genomsvettiga, utmattade mässbesökare som knappt var i stående skick, och alla skulle berätta för oss hur mycket folk det var däruppe och vad varmt det var och vilka köer det var. Det tog oss cirka en halvtimme att ta oss från ingången därnere innanför entrédörrarna däruppe, för alla som skulle stanna och snacka på vägen! Sedan minglade jag kanske 1,5-2 timmar och bara pratade med folk, fikade lite med lite vänner innan jag ens började fundera på att gå och shoppa. Missade såklart massor med godis, inte minst för att jag är urdålig på att ha kontanter… Efter mässan blev det lite mer mingel med tjejerna innan vi gick ut och käkade en god middag. Sedan var det färd mot A-ås för pyssel dan efter.
Sanna har en jättesöt butik, och här kunde jag i lugn och ro uppdatera mej med lite nya saker, sånt jag inte hann spana in på mässan dan innan. Råkade få med mej en grön sak hem också, hur nu det gick till. Hade en trevlig scrapdag med Sanna och Anna och fick gjort 2 LOs, den här ovanför och en dubbel om massa mässor! Tåg hem via Falköping (spanade efter tranor, men såg inga i luften). Var hemma vid 11-snåret.

Bakisveckan
Jag fick rapport redan i Göteborg att lillskruttan hade börjat löpa på lördagkvällen, och möttes av en hålögd sambo som tyckte "inatt är det din tur". Vi hade bestämt oss för att låta henne gå ut som hon ville när hon började löpa och själv träffa sej en lämplig herre. Jag har både läst och rådfrågat veterinär om betäckning på första löpet, och det finns för och nackdelar med alla varianter, så jag bestämde mej för att låta naturen ha sin gång och inte klödda med hormoner och jox på henne. Ett löp, ev. en kull ungar på det, sedan operation.
Det blev ganska störda nätter tills löpandet var över, och vi fick bl.a. sätta igen kattluckan, då kattherrarna kom in och pinkade i hallen… Nu är det över och den enda som inte riktigt fattat det än är Russin, som blev lite förälskad i hormonmonstret Greta, och försöker få hångla om mornarna vid 5-tiden. Gläfser och pratar och får bara en Greta som vill leka och slåss till svar – han är så snopen. Vad hände med hånglet?
Utöver nattvak och att jag varit träff/res/mäss-bakis så fixar jag sommartidsomställningen sämre och sämre. Jag är fortfarande inte ikapp i huvudet med den nya tiden. Har nästan snurrat den på andra hållet istället i skallen, så jag är 2 timmar fel…

Matresan
Så vilken vecka passar bäst att börja sitt nya liv matmässigt på? Jo denna!! Fick hem en bok förra veckan som hette GI noll! som skrek åt mej att detta var min grej. Provåt lite några dagar förra veckan, för att se hur mätt man blev osv, sedan var jag redo att köra igång i måndags. Jag kommer inte att föra viktblogg, som många andra i scrapvärlden, utan berättar bara lite kort om min start. Sedan för jag en än så länge dold dagbok inne på GIviktkoll.
Jag var beredd på att dag 3 skulle vara värst. När kroppen skulle ställa om och inse att det kommer inget socker – dags att köra igång på andra bränslen. För mej var detta dag 3 och dag 4. Jag märkte det främst på trötthet, huvudvärk (då drack jag mer vatten) och att jag hade ont i mina leder i tår och fingrar. Dag 5 var jag riktigt dålig, såg dimmigt och märkte att hjärnan inte funkade som den skulle. Jag förstod inte enkla instruktioner och fick tänka länge hur man skulle betala med ICA-kortet – något jag gjort 7 miljarder gånger tidigare. Allt gick i siraptempo. Då fick jag support av Sanna, som sa att man INTE ska må så, och jag fattade beslutet jag förberett mej på innan, nämligen att skippa den extrema GInoll-metoden och hoppa på "vanliga" GI istället. Reggade mej på GIviktkoll för att få starthjälp. Kände mej så motiverad när jag var och handlade på eftermiddagen att jag till och med bestämde mej för att göra detta på riktigt och köpte en våg. Jag är glad för att jag gjorde det, för nu vet jag! Jag vet att det inte är så illa som det kunde ha varit, men tyvärr inte så bra som man kunde hoppats.

Nu har jag ätit detta en vecka och är himla nöjd. Vikten kan jag inte säga något om, eftersom jag vägde mej i slutet av veckan. Kroppen är iallafall avgiftad, jag är mätt hela tiden, och de värsta dag-3-tankarna med buhä-jag-kommer-aldrig-mer-att-få-äta-ditt-och-datt är över. Jag känner inte det mentala suget efter skräpmat och godis. Däremot hade jag ett reflexsug efter det igår när jag var på mässan i Helsingborg och plötsligt stod där med världens sockrigaste marshmallow i munnen. Inte förrän jag kände sockersmaken reagerade jag och tänkte "vad i helvete gör jag??". Annars har jag inte fuskat med vilje! Jag är så motiverad att köra igång med lite bättre matvanor och är redo efter ett års mental förberedelse och tjuvstartandet med "nya rutiner" mha skrubba. GIandet blev ju knappast babysteppande – där är man ju tvungen att sluta cold turkey om det ska gå. Iallafall jag är nog det efter flera tröstlösa försök tidigare att ändra mina matvanor. Jag kände mej inte sugen på viktväkteri för hmte gången heller. Det har aldrig funkat innan för mej. Det tror jag GI ska göra, och jag tycker det äre realistiskt att jag ska kunna äta sån här mat resten av mitt liv också. Det svåraste mentalt har varit att sluta med mjölken. Jag älskar mjölk.

Helsingborgsmässan
Jag åkte "hem" en snabbis igår. Inte för att man ser så mycket av Helsingborg av att vara på IH… Mässan var mer lättshoppad än i Göteborg, och jag plockade på mej en hel del papper och lite annat plock. En karusell var förbeställd – bilder kommer på den senare – som jag glatt kånkade på tåget sen mellan Ronneby och Kalle. Jag samåkte med Marie och Kristina ner och hade himla trevligt på vägen! På mässan blev det lite mer mingel med gamla och nya bekantskaper. Fick bl.a. pratat lite med Ullis_ö, som tydligen brukar kika förbi min blog, eftersom hon hade stenkoll på vår renovering. Hej på dej, om du läser, det var kul att pratas vid lite! Hör av dej om du vill ha utmaningar 😉

Det är en sak jag tycker är så mysig i scrap-nät-världen. Att man kan "känna folk" man inte känner. Givetvis lite svindlande och ruggigt också, men jag väljer att se den positiva sidan istället! Jag som har svårt för "lära känna"-fasen av vänskaper föredrar att hoppa rakt in och pladdra på som om man känt varandra länge, istället för att vara så blyg som jag egentligen är innerst inne, och treva sej fram. Sånt som är viktigt att veta kommer fram iallafall tids nog, och man kan lära känna varandra efterhand. Kanske är det det inuitiva i mej som gör att jag vill skippa onödiga krusiduller. Antingen trivs man ihop eller inte. Då är det bara att börja umgås. Sedan kan man råka ut för något omvänt fenomen också, när man träffar en nätvän som man pratat långa och djupa samtal med, och inte träffat på länge, så får man plötsligt tilt i hjärnan och man vet inte vad man ska prata om när man träffas. Man är ju redan uppdaterad på vad som händer i varandras liv rätt så hyfsat. Vi behöver träffas och scrappa ihop, Emma-vännen!

Nu ska jag ta det lugnt ett par dagar och bara jobba med det allra nödvändigaste. Jag behöver lite paus och tänker ta den bl.a. vid scrapbordet och ute på promenader! Kanske hinner jag få lite bloggat också. Vet att jag har mer att visa.