Idag är ingen vanlig dag….

…fast det känns så. =OD
Har fått underbart godis och fina kort i brevlådan från Smulan och Kristina och SMS och MSN-hälsningar från mina vänner! På lördag firar jag med scrapträff med tjejerna och på söndag blir det kalas för familjen – den som bor häruppe då. Skåne-familjen har ringt och grattat.

Nog jiddrat, ni vill väl se kattungar antar jag!

2 söta systrar den 19e. Stina längst fram och Skrållan bakom i hörnet, med världens största oskyldiga ögon! Här bodde de fortfarande kvar i gröna lådan de fick flytta till när Greta la in dom bakom min gitarr. Den var smidig att ställa upp på sängen för att kela och plåta och gosa. Nu har de fått flytta tillbaka till mjuka korgen, som jag tror de tar sej ur lättare.

Bröderna grabbs den 20e. Greger till vänster och Mephizto (eller chorizo som Magnus skämtsamt kallar den lilla korven) till höger.

De började använda framtassarna mycket runt den här tiden. Både sträck och spret med fingrarna och en del "kammande" av sånt som kom i deras väg, syskon eller mamma. Greta uppfostrade Skrållan ganska hårdhänt i helgen med fasthållning och "bitande" i nacken, och den enda förklaring jag kunnat komma på på beteende som kanske behövde bestraffas var att Skrållan kammade Greta med klorna ute i ansiktet, runt ögonen. Att de behöver lära sej att inte vara hårdhänta och att de kan skada typ. Det är svårt att se på, men man får ju lita på att de vet vad de gör, och att hon inte tar i så hon skadar, även om ungen piper och skriker ynkligt.

Stina och Greger igår. Nu har äntligen det där svarta i Stinas nos lossnat, så hon är ren och fin i nyllet. Jag såg att det var borta på ena sidan, och såg löst ut på andra sidan, så jag använde lite hållafast-träning till att försiktigt peta loss det som var kvar.

Jag har hittat en kanonbra beskrivning på nätet om kattungarnas utveckling och prägling, och den uppmuntrade mycket hantering av kattungarna, redan tidigt, för att få stabila och tuffa kisar, och inte skygga och skrajsna för allt möjligt. Får väl försöka dammsuga lite oftare än i vanliga fall, så de inte blir rädda för det! *fniss*. Dammsög igår innan det kom fint besök till Stina, och då satt alla 4 och pep i korgen som stod på sängen. Jag klappade om dom när jag gick förbi, men kom på sen att det kanske inte var bra ur Cesar-perspektiv. Han förordar ju att man inte förstärker svaga beteenden hos hundar genom att bekräfta dom (dvs inte dalta med rädda hundar, utan vänta tills dom blir lugna innan man ger kärlek). Men man gör ju så av gammal vana ändå – det är så naturligt att trösta, även om signalen man skickar ut blir helt fel… Nåväl, jag är inte mycket för daltande som så med mina djur, så det var nog ingen större skada att jag glömde en gång.

Överhuvudtaget tycker jag det verkar vara morska och modiga bebisar vi fått i huset – men jag hade inte väntat mej annat med Greta som mamma.

Skrållan (och Greger) vill gärna ha någonstans att bo sedan när hon är gammal nog att lämna sin mamma. Hon är ett riktigt litet busfrö, och för tillfället den som försöker ställa till mest i korgen. Hon kammar gärna till eller nafsar på sina syskon, när dom är tråkiga och bara ligger och sååååver hela tiden.

Vi får ofta frågan om vi ska behålla någon unge själv. Vi har inte planer på att göra det, men tar givetvis vårt ansvar om vi inte hittar hem till alla.

Ungarna fick flytta till vardagsrummet på försök igår, eftersom vi behöver ordna lite praktiska arrangemang inför omkringtultande, matning och kattlådeträning, och det är mest praktiskt om familjen katt bor i vardagsrummet istället då. Som vanligt var Greta av en annan åsikt, så när jag kom in på lunch låg dom i fåtöljen i sovrummet igen…. Det var bara att tänka om och ställa in sej på kattlåda i sovrummet och försöka få Russin att sova i hallen (han bor annars i transportburen under vår säng) om nätterna ett par veckor, eller hur lång tid det nu tar innan vi kan göra fler flyttningsförsök.

Greger gnatade på mitt finger i söndagskväll, och jag blev plötsligt medveten om att det var små bissingar i munnen på alla 4! Redan dags att börja tänka på mat och avvänjning, men vi avvaktar tills Greta visar tecken på att de ska ha annan mat. Hon lär väl komma in med olika byten när det är dags att ställa fram kattmat till dom. Kattlådeträning väntar jag också med tills de börjar gå omkring mer. Nu lämnar dom inte korgen själva. De hänger över kanten, och kan ta sej tillbaka in om man har lyft ut dom, men de behöver nog ett par dagar till tills det är dags att börja sätta dom i lådan då och då.

Annars går de på rätt bra, och har ganska nyss kommit på att man kan använda den däringa råttsvansen de har därbak till att styra och hålla balansen, vilket Skrållan och Greger demonstrerar här på bilden ovanför. Jag har lagt en filt utanför korgen för att se om kanten blir lite lägre för dom, och om de börjar ta sej utanför korgen på den istället.