Kanske så dags att jämföra…

…men lite kul är det att kolla efter hur lika och olika vi två som ska bo i vårt hus är.

Jag fick med en broschyr hem från tapetaffären med lite olika rum. Stilar och färger. Det var 6 olika inspirationsrum. Jag bläddrade och kände ett starkt sug efter den ena sorten. "Ja, precis så, det är jag, så vill jag ha det i vardagsrummet". Sedan blev broschyren liggande i köket, för jag tänkte be Magnus bläddra igenom den.

När jag väl kom ihåg den hade jag glömt att det var "ett test", jag bara bad honom kolla i den, för den var trevlig eller något. Direkt när han fick upp ett uppslag sa han "detta var snyggt" och DÅ kom jag ihåg att det ju var därför jag skulle be honom kolla i broschyren. Jag tog ett djupt andetag och tittade försiktigt över bordet ner i broschyren, beredd på det värsta. Men PUST! Det var mitt rum! Och han valde det lika spontant och självklart som jag själv hade gjort! Vilken tur att vi har samma smak!!

Det var inga extrema varianter, något av rummen, utan bara "vanliga" rum, med lite olika färgsättningar och möbelstilar. Försökte kolla efter det på nätet, men det fanns inte med. Vi var iallafall Vikingaland med ljust golv, björk/vit ek, bruna och ljusblå accenter och mysigt puffigt med plädar och kuddar. Mjukt, men enkelt och rakt samtidigt.

Kass mobilkamerabild (den låg närmst), men broschyren är så stor att jag inte får in den i scannern. Ni fattar säkert ändå. Jag menar inte detaljerna, för jag är inte särskilt förtjust i det där figursågade trädet t.ex, utan bara stilen och färgerna.

Givetvis funderar jag på varför jag dras till detta hyfsat "mesiga". Är jag bara feg, eller är jag en blond och enkel personlighet (menat utan några som helst intelligens- eller klassvärderingar)? Skulle jag trivas i varma, mörka klara färger, eller skulle det bara kännas konstigt och främmande? När jag ser mönster-Lisa på Bygglov, som plåttrar på med mönster i allsköns färgskalor, och folket dom är hemma hos brukar tycka – framför kamerorna iallafall – att det där hade dom aldrig vågat välja själva, men å vad snyggt och perfekt för dom det är! Jag inbillar mej att dessa designers (utöver att marknadsföra produktplacerade heta prylar, tapeter och tyger) faktiskt funkar på samma sätt som jag, när jag designar till mina kunder. Känner/lyssnar in vad kunden vill ha, och ger dom det.

Nu gjorde jag precis ett test, som det tipsades om på Scrappiz. Prova du också >>

Detta var en av mina färgskalor som jag fick i testet. Dock är stilen aningens för utsirad för mej. EN snirklig mörk möbel i nån hörna, för avbrottets skull, men resten får ni räta till linjerna och blonda till träslagen lite… Göra mer enkelt.

Det intressanta med det här testet var att man fick en sekundär färgstil också, baserat på känslor och vad man prioriterar i livet osv. Här är min andra personlighet.

Jooo, jag garvade faktiskt! Här är ju mina hallfärger. Antagligen innebär den där sekundära färgpersonligheten att det är det man plockar fram när man ska bryta aktivt från det man trivs bäst med, för att få lite omväxling – precis som jag vill göra med hallen. Där vistas vi inte långa stunder åt gången, och kan vara lite modigare i färgval. Plus att det ju är så små snuttar som ska tapetseras, så man kan göra "fel" utan alltför mycket kostnader om man inte trivs sen. Ska bli spännande att se vad Magnus får för personligheter i det här testet – där kommer kanske hallösningen!

När man bygger och renoverar och fixar nytt är ju den eviga frågan hur länge grejerna ska funka, vad som är trendigt och vad som är "tidlöst". Ett mer rättvisande ord istället för tidlöst tror jag skulle vara "lättmatchat". Såg en tråd i ett av mina forum om ommålning, där många av de som skrev i tråden hade ungefär jämngamla hus inredda runt milleniumskiftet och slutet av 90-talet. Då var det färger som gällde! Terrakotta, klarblått osv. Nu vill man bli mer "praktisk" och måla om till ljusa, neutrala färger och skaffa accenterna i gardiner och mattor och kuddar. Nu tror vi att det är tidlöst att måla ljust och tänka så, men jag tror det är trendigt egentligen, och om ytterligare 10 år har allt svängt igen, och man suckar över dessa bleka väggar (vad tänkte vi på egentligen)? Liksom den superheta "gammeldags allt är vitt vitt vitt"-trenden som råder nu. Det är snyggt, men inte riktigt jag. Lite färg vill jag ha, och då går jag inte till de romantiska färgskalorna, ros och lavendel och brudslöja-stuket som dom vita gör, utan mer "natur" – vårgrönt/lime, himmelsblått om vi ska ha färg-färger och trä-brunt. Vitt-vitt-trenden är jag nyfiken på hur länge den ska hålla i sej. Jag älskar "lantkänslan" med luffarslöjd och torkade blommor, men behöver lite "varmare" för att kunna bo i det.

Vad är du för färgstil? Och vad tror du om trenderna? Är man uppvuxen i medaljong- och storblommiga tapeternas 70-tal kanske man skyr de klara färgerna nu. Man fick kanske överdos av 70-talet följt av pastell- och neon-80-talet, och behöver viiiila från färg nu. Därav "mesigheten" *fniss*. Båda jag och sambon har varit med större delen av 70-talet – han kom 7 månader före mej. Är vi lika pga det eller är det annat som spelar in också?