Jag skulle bara se om jag hittade någon inspirerande skiss när jag körde in i prestationsväggen igår på träffen, när jag tagit ett sånt där superduperfint papper och ville få till en superduperfin LO med det… Knallade bort till Snorkfröken, som jag sett hade skisser med sej, fick låna en pärm och resten är historia! *ASG*
I den här pärmen fanns "kladdpapper" och testpapper som hon hade gjort i samband med en Brushables-kurs. För varje sida tappade jag hakan mer och mer! Det jag såg var så genialiskt och "enkelt" och pratade rakt med mitt skaparhjärta. Till saken hör att när jag någon gång doodlar, i originalbetydelsen klottrar/telefonklotter, så gör jag antingen geometriska mönster som växer i det oändliga, ELLER så ritar jag min älskade natur i form av kungsfåglar (gammal passion) eller maskrosbollar och -fallskärmar m.m.
Det som gjorde mej totalt förälskad var detta (hoppas det är OK att jag visar, L!)
Detta var en av många teckningar Snorkfröken gjort med sina brushables, Zig calligraphy m.m. Jag bad snällt och fick en fjärdedel av en vit cardstock med den här teckningen, som jag ska scrappa sen. Jag är så förälskad. I utbyte mot teckningen lovade jag att testa själv! Och det var så roligt!! Gräset och videt ni får se snart var Snorkfrökens egen design, annars var hon noga att påppeka att det inte var hennes designer, utan hon bara kopierat sin lärare på kursen och hennes idéer. Jo, det är viktigt att ge credits rätt, men man får inte glömma se sin egen talang också! Nu är jag noga att påpeka att inget av detta som följer är min egen design, utan jag har inspirerats av Snorkfrökens gräs och vide nu medan jag övar den nya "tekniken".
De första två gjorde jag på träffen igår. Jag bestämde mej nu när jag kommit hem för att de inte skulle hamna i gömmorna, utan monterade dom rakt på kort!
Tackrundeln i hörnet fick hamna där för att jag hade övat knallröda hjärtan där *fniss* Detta kortet har det ovanliga formatet 9,5×6 tum. Mina grässtrån blev så tjocka att jag gjorde lite fluffigare bruna ax istället – som vass!
Små söta videkisar.
När jag letade vita papper som passade att testa dom pennor jag hade hemma (Marvys brushmarkers, Tildapennor, några gröna Promarkers och vanliga Ziggisar till tunna linjer) ramlade jag över gamla spillbitar av ett stort akvarellark som Johanna kasserade när hon målade ett träd till mej en gång. Bl.a. var där läcker akvarellhimmel på dom, så jag var tvungen att använda lite snuttar. Bakgrunden har alltså min kompis Johanna målat för sisådär 10 år sen (härligt när man får användning för allt man inte velat slänga….)
En tuva ängskavle kanske?
Provade videkisarna med vad jaghade hemma, och det blev ljusgrå Tilda med sharpie-bling.
Nu är jag fast i detta naturmåleriet – äntligen kan jag vidareutveckla mitt klottrande till något som blir så här läckert.
Och förresten – alla korten är såklart förgyllda med "Sannas glitterpenna" som funkar lika bra som glans på videkisar som glans i grästuvor!
Jag blev visst kortmakare igen… Vet inte hur jag gör för att ramla dit hela tiden, men kul är det!
Jo, jag scrappade också, men jag har varit så uppslukad av pennandet idag att jag inte packat upp färdigt och inte scannat LOs.
Underbara!
Jag har dock ingen känsla alls för vare sig det där eller telefonklotter.
Har ingen sån konstnärlig sida..suck !
WOW!! Vilken talang du har Sara!! Helt underbara teckningar och kort du fått till!!
Superläckert Sara!!!!! Fick aldrig länken att fungera mellan alla besök på Karlsson’s fik så det är kul att få se det i din blogg!
Ja, det där är ni bra på båda två! Själv gör jag mest cirklar när jag klottrar. Min tonåring frågade senare ”varför har du ritat en massa bröst över hela blocket?” 🙂 Där ser man. Åh, ja, han är ett gossebarn. 😉
Underbart vackert!!!
Ha en skön dag–igår snöstorm,idag full sol!Så man får passa på att njuta:-)
Otroligt vackert. Jag blir glad att du råkade på detta av mer eller mindre en slump. Å jag blir än gladare att du faktiskt också är som mig. Sparar på såna där saker som faktiskt kan komma till användning någon gång. 🙂 Egentligen har vi ett ord för det i de här trakterna. Alla saker som du sparar som du egentligen inte vet om du har någon användning för eller om de ens fungerar kallas ”rat” (ska uttalas med ett längre a jämfört med engelskans benämning för råtta).
Å ja, jag får nog förlita mig på kvasten. Syns vi vid målet? 😉
så läckert, tack för att du visar!!
Så otroligt vackert du ritar,fortsätt med det!!