Måndag-tisdag tillbringade jag med välförtjänt arbetsresa nere på Österlen ihop med det kvinnliga företagsnätverket i kommunen. Vi var 8 på resan. Första dan gick vi en runda i gamla stan i Simrishamn, och jag passade på att plåta lite i det soliga vädret. Just det här husmötet såg jag sedan i en Österlens-turistbroschyr vi fick, men då var den stora rosen i skarven översållad med stora röda rosor. =OD Tyckte det var kul att jag plåtat samma hus, det fanns ju en hel del att välja på!
Den här bilden blir nog bättre om jag beskär den och rätar upp den lite, men jag tyckte lyktan var så fin! Och skuggan den kastade på väggen bakom!
Österlen är tydligen kända för sina dörrar, och många gick i den här stilen, men med olika färger. "Solmönstret" fanns med på nästan alla vi såg. Gillade färgerna på det här huset, och ringklockan är superläcker! Sån skulle vi ha! Undrar om det finns att få tag på…
Mysig innergård på Café Bonadea. Här råkade jag ut för det som händer när man inte lyckas kommunicera sin specialkost riktigt. Vi fick alternativ att välja mellan, som de skulle kunna förbereda. Alla med massor med bröd eller kolhydrater (de är kända för sina våfflor bl.a.). Jag hade sagt att jag gärna ville ha chiabattan med lax, men om det gick att få den utan att slösa på chiabatta-brödet som jag ändå inte får äta. Jag kom dit och fick "macka utan mackan" dvs två ostskivor, två skivor vanlig smörgåsskinka, lite tomat och ett par salladsblad. Det såg fräscht ut och var gott, men det var inte riktigt det jag hade beställt via hon som höll i matbeställningarna…
Som tur var hade jag ätit en stadig brunch med vanliga ägg och tonfisken precis innan vi åkte från Karlskrona, för nästa gång vi såg mat var halv8 på kvällen… Jag visste ju av tidigare erfarenhet (och koll på programmet) att mat inte brukar ha hög prio, utan kläms in där det är tid. Missförstå mej inte nu – vi fick välplanerad och kanongod mat! Men om man bör äta var 3-4e timme brukar det inte vara så på schemat när man är iväg på arrangemang.
Före middagen fick vi prova på att dansa orientalisk dans. Jösses vad jobbigt!!! Jag trodde jag skulle vara ledbruten i hela kroppen morgonen efter, men det kändes nästan inte alls! Efter dansen "klappade" vi på alla våra muskler, enligt någon chigong-variant, för att öka blodcirkulationen ordentligt – funkade tydligen bättre än stretching! =OD
Här är utsikten från restaurangen på kvällen. Vi käkade på Sköllen utanför Brantevik, och där hörde jag tjejen som ägde stället mumla med en nätverkskompis ute i foajén att någon hade beställt GImat och inte fick äta potatis, och ojojoj, vad skulle hon bjuda på då. Jag oroade mej inte så mycket över det, för jag hade ju skickat över information om vad jag brukar ersätta potatisen med själv, typ matiga grönsaker som broccoli och blomkål. Jag bara konstaterade att de hade fått beskedet där iallafall om min specialmat…. trodde jag ja. Det hade tydligen inte nått ända ut till maken/kocken i köket.
Förrätten var smarriga fiskpatéer och en toastsnibb med laxrom på. Toastsnibben slank ner den också – så lite kan knappast göra någon större skada tänkte jag. Men när varmrätten skulle serveras gjordes fortfarande ingen koll på vem som var GIaren (skaldjursallergikern hade dom hojtat om före förrätten)… Så när tallriken med potatisgratängen skulle ställas ner vid mej frågade jag om de inte hade en variant till mej utan potatis, som jag hade varskott om. Nä, vadå inte potatis? Jag förklarade att jag åt enligt GI och inte äter potatis, och då började gubben protestera och tycka att jag skulle sagt till om det innan. Jag blev liiite upprörd och bjäbbade emot att jag hade sagt till innan och hade fått besked om att det var grönt också (men nämnde inte att jag hört frugan muttra om det vid välkomstdrinken, eftersom det inte var avsett för mina öron). Han fnös att jag ju inte skulle ätit brödet vis förrätten då heller ju, och jag försökte mej på ett leende och sa att det slank ner för att jag inte ville vara besvärlig…
Jösses vad jobbigt det var! Det blev ju lite rabalder ute i köket, han bad mej vänta ett par minuter, och de andra fick också sin mat lite fördröjd. Mina 2 bordskamrater hade fått sina tallrikar och undrade försynt om det var OK att dom åt. Jag satt mest och funderade över varför detta hade hänt – hade jag inte haft tillräckligt med tillit när jag släppte kontrollen och utgick ifrån att det skulle vara ordnat, utan att kolla det själv? Jag sa för övrigt aldrig något till stackaren som skötte matkontakterna heller om det som hände på resan – jag tror hon hade gjort så gott hon kunnat. En av mina bordkamrater var supergullig och uppmuntrade mej. Hon hade själv jobbat i krogbranschen i över 10 år, som servitris, och var förvånad över hur de bemötte min förfrågan. Oavsett om det begåtts något misstag eller kommunikationsmiss, så börjar man inte tjafsa, utan kollar bara hur man ska rätta till det och försöker fixa så gott det går enligt henne – särskilt på den klassen av restaurang vi befann oss, där vinet kostade 60 spänn glaset…
Det hela fick ett terapeutiskt sett väldigt komiskt slut. När jag väl fick in min tallrik låg ankan ovanpå ett haaaaaav av skivade……. TOMATER! Det finns egentligen bara en enda grönsak som jag verkligen inte tycker om, och det är färska tomater. Jag vill gilla tomater, det ser gott ut, och man kan göra så mycket med dom. Jag har försökt så många gånger att lära mej äta tomater, och "plågat i mej" såna då och då, men det går inte, jag tycker genuint illa om smaken… Triumferande ställde han tallriken framför mej och sa med ett stort leende "jag hoppas du tycker om tomater. Dom är solmogna och alldeles nyskördade från ett växthus idag". Vad gör man? Man ler tappert och tackar så mycket, och känner sej fullkomligt gråtfärdig – på gränsen till att få panik- och flyktkänslor. Jag insåg snabbt att jag måste äta tomaterna, helst alla. Fråga mej inte hur ankan smakade – den var toppenbra att kamouflera tomatsmaken med iallafall. Jag lyckades såklart inte trycka i mej hela tallriken, hur mycket jag än försökte, och visst tittade han lite extra på tallriken när han kom och plockade, och undrade om jag var mätt. Mmmm, det var jättegott…. Eller hur!! Det var en rejäl läxa jag fick där…. Till efterrätt trollade dom fram 3 olika frukter och en klick creme fraische utan alltför lång väntetid.
I tisdags började jag dagen med en morgonpromenad med en av nätverkstjejerna därnere, som bodde ett par minuter från vårt B&B i Brantevik. Hon visade mej Grönan – strandängarna norr om byn, och jag önskade att jag hade bestämt dejt med henne en halvtimme tidigare! Det var värsta vårmorgonsnaturknarket!!
Efter frukost och utcheckning var vi först hos en tjej som hade en garnbod hemma på gården. Jag smög fram och plåtade in på deras gemytliga innergård – kunde inte låta bli. Jag köpte 2 garnnystan. Ett flerfärgat effektgarn med guldtrådar i och ett beiget hundullsgarn som jag kanske ska sticka en sjal av. Om jag får tag på några stickor (nr7) innan jag tappar inspirationen. Trodde jag hade stickor från nån loppisfyndlåda, men de största var 4,5or…
Såhär ser "mitt" Skåne ut! Det enda som saknas är en skock råkor som går och betar i förgrunden. Det är detta jag saknat här uppe i Blekinge – de vida slätterna, rapsfälten och råkorna, dessa mysiga åkerlandskapsfåglar. Ja, de pratar högljutt där de bor, men jag tycker inte det är ett vasst och störande kraxande. Det är bara mjukt och hemtrevligt tycker jag…Hade alltid massor med råkor utanför lägenheten i Lund, och trivdes så bra med dessa små filosofer som gick omkring på gräsplanerna… Min bilkamrat hoppade in i bilen och rös och sa att de lät så olycksbådande, de där kråkorna, och jag tappade hakan och förstod inte alls. De låter ju supermysigt, och dessutom är det inte kråkor… Raps finns det numer ganska gott om häruppe, och Ramdalaslätten är ett hyfsat substitut för Skåne också… Det är bara råkorna som saknas.
Vi var i Glada tingshuset i Hammenhög. Där spökade det visst, enligt ägarna. Jag är benägen att hålla med – "kände" närvaro av betydligt fler än vad vi var på besök. Men jag kände ingen elakhet, bara stor sorg och mycket smärta, men även kraftgivande energi och en självklar känsla av att ägarna inte ska skrämmas av "sina spöken" utan ha nytta av dom…. Den stora sorgen syntes även i konstnärinnans konst. Hon var ofrivilligt barnlös, och hade bl.a. målat av sej med en serie med bebisar som sov eller vilade. Min andra bilkamrat, som ska starta företag om sorghantering, hävdade bestämt att man inte kunde bearbeta sorg genom att "måla av sej" (i bilen efter vårt besök). Jag blev förvånad när jag hörde henne säga så, men tog inte upp det för vidare reflektion då, eftersom jag ska gå på hennes föredrag om en dryg vecka, så jag vill gå dit med öppet sinne utan att veta för mycket om hennes metod.
Vi fortsatte till Tjörnedala där vi bjöds på fantastisk lunch i form av varmrökt lax med någon specialmarinering av nypon och fläder. En kall grönsallad med färskpotatis fick vi också till, och eftersom kall potatis är hyfsat OK i nästa fas, som jag gästspelar i ibland åt jag en del av potatisen också. Sedan dök detta spöket upp!
Carl von Linné! Min stora idol! Jag var inte beredd på att få träffa honom, bara sådär! Vi gick en härlig promenad i omgivningarna och tittade på blommor! Jag fick hjälpa honom med namnen på några stycken, som han hunnit glömma med åren (som inte stod med på fusklappen) och jag blev precis som varje vår dödens sugen på att plocka fram blomböckerna igen och ge mej ut i markerna!
Tog även en bild på min loggas pippi, som satt och sirrade på en sten när vi gick förbi. Med högsta zoomen blev den riktigt bra! Stegräknaren landade idag på över 10.000 steg för första gången. Undrar i mitt stilla sinne om min rumskamrat kanske har rätt i att bara vartannat steg räknas när man har den fastsatt nere på foten… För så mycket som jag gick denna dagen kan inte vara "normal konditionsträningsgång" – det kan man aldrig hinna varje dag!!!
Tack Österlen och Qlarorna för en fantastisk resa! Jag förstår verkligen alla som blir passionerat förälskade i Österlen och flyttar dit! Hade vi inte haft vårt hade jag kanske föreslagit något åt det hållet för fästmannen….
Tog mej tid att skriva ner denna dagbok, innan jag glömde. =OD
Vilka härliga dagar ni verkar ha haft på underbara Österlen!
Synd bara att det skulle strula så med maten…
Det som inte dödar, härdar, eller hur var det? *blink*
Kram
Vilka underbara foton. Skulle väldigt gärna åka till Österlen. Vad i´rriterad jag blev när jag läste om restaurangbesöket. Det är ju faktiskt deras jobb att göra det till en bra upplevelse för dig. Det är ju inte du som är där för deras skull, utan de som är där för din skull. Du betalar för god mat och en trevlig upplevelse. Jag hade talat om att jag inte åt tomater men att jag gärna ville ha blomkål eller broccoli istället. Menyn är ju inget måste utan bara förslag, det är många, även av dem som jobbar inom restaurangbranchen, som glömmer att det faktiskt är så. Man ska absolut vara trevlig, men får man ett sådant bemötande som du fick tycker jag gott man kan påminna om att det är du som betalande gäst som ska bli nöjd, och definitivt få mat som du är nöjd med. Kram Hanna
Sicken härlig resa du haft bortsett från resturangbesöket som verkligen kunde blivit bättre om dom engagerat sig mer!
Underbara kort , älskar också dom trakterna.
Åh, vad skoj att läsa om ditt besök ”hemma” hos oss på Österlen! Du vet att du är hjärtligt välkommen ner hit när du vill! Kanske scrappa lite eller bara njuta av väder och vind.
Kramelikram!
Vilken härlig resa ni verkar ha haft å underbara fotografier…
Det där med farbror Linné… alla kan ju bli mossiga i skallen på äldre dar så vilken tur att du var där och kunde hjälpa till.
Österlen ser vackert ut!
Plingklockan kanske kan finnas på denna butik?
http://www.byggnadsvardsinternetbutiken.se/
om inte annat verkar det finnas en massa annat kul 😀
Så roligt att läsa om din resa som verkar har varit mycket innehållsrik =) Underbara bilder du tagit med.
kram kram
Hej Sara!
Deuzs/Harrys matte Sara här! Vad roligt att lilla Greta väntar smått! Jag och min sambo har pratat om att skaffa en ”lillebror” till Deuz ända sen vi köpte honom…vore himla kul att i så fall köpa en av Gretas eventuella söner… Har ni många spekulanter, eller finns det plats för en till?!
Du kan väl mejla mig?!
Ja, just det: Grattis till förlovningen!
Sara
Blir lite svårt att mejla utan adress…;)
sara.stroemberg@spray.se