Bäbisarna börjar vara stoooora!

Idag körde vi österut för ett hembesök hos våra bebisar. Mephi satt och väntade på oss i fönstret när vi kom, han for upp och satte sej där när vi ringde för vägbeskrivningen.

Vad jag inte hade tänkt på så mycket var att vi även skulle få träffa Gretas tvillingbrorsa Deuz, och han kom och mötte oss i hallen, med ett Greta-mjorr och stod sedan på skallen i min handväska en bra stund. Dom är så lika att det är ashäftigt – bortsett från att Deuz är dubbelt så stor och biffig!

Inte Greta! Deuz!

Inte heller Greta! =OD

Mephi var lite blygare av sig (ovant att se honom i den rollen, eftersom han var tuff och ranghög när han bodde hos oss), och for runt och satt på deras veranda och kikade genom fönster och sånt ett tag innan han kom och höll oss sällskap. Men sedan när han bestämt sej så körde lilla goding-spinneriet igång, och då kände vi igenom honom ordentligt, trots att han också växt rejält sen vi såg honom senast.

*spinna spinna purr purr* lät han.

Min lilla goding! Förlåt, inte min längre, men fortfarande goding! Puss på dej, lille Mephizto!

Sedan for vi vidare, eftersom Skrållan också flyttat västerut. Vi passade på att hälsa på hemma hos henne också.
Skrållan har bytt namn, och heter nu Bacardi. Hennes sambokise (och hennes matte såklart!) har flyttat, så nu är Bacardi själv med sin matte.

Hon kom springande och mötte oss direkt i hallen (fast de trodde hon bara försökte smita genom den öppna dörren), och även här var hallpryttlarna väldigt intressanta! Magnus skor snusades igenom noggrant! Jag gick tillbaka ut och lyfte henne och gosade om henne lite, innan hon var klar med inspektionen och nyhetsläsningen på skorna, och kom in till oss. När hon gick förbi mej mot sitt klösträd glimmade lite av "vår" Skrålla till – hon hade upptäckarsvansen! Men nu i storformat! Hon är den som jag tycker har förändrats mest under sin uppväxt från litet troll – bl.a. har hennes päls blivit "plattare" och glansig.

Visst känner man igen henne, lilla skrållan Bacardi?

Hon lekte och busade lite med Magnus, i sitt klösträd en stund, sedan for hon in och la sej under sängen, och somnade nog, för vi såg inte till henne mer under vårt besök. Hon har blivit en riktigt söt liten kattfröken, precis som jag trodde.

Nu har vi bara kvar att besöka lilla Frasse också, så det får vi försöka göra innan han blir för stor också! Kul att se kisarna som tonåringar tycker jag!

3 COMMENTS

  1. Måste vara roigt att se katterna i sin nya hemmiljö. Önskar att fler hörde av sig till dem som tagit hand om kattungarna man skänkt bort (även till dem man inte känner) .. Katter är så mysiga och skulle ha svårt att leva en längre tid utan dessa små varelser ..

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.