Förra helgen var vi hemma i Helsingborg, och jag fick se det jag scrappat om tidigare själv. Detta är utsikten (zoomad) från brorsans arbetsplats.
Och här är jag och brorsan överst i …56 meters kranen. Kan lova att jag hade träningsvärk, trots att det var hiss stor del av vägen! Vi står i en kran som är precis vänster om bilden med containersarna på LOn nedan.
Höjdskräck? Njao. Nä, inte skräck. Tycker det är obehagligt (men det gör väl alla – självbevarelsedrift kallas det) och kan få tvångstankar om hoppande och trasiga staket osv, men jag vägrar låta fåniga fobier styra mitt liv. Tänk vad man hade missat om man hade stått kvar på marken. Utsikten där uppifrån var helt fantastisk!! Jag har kört med skräckterapi under flera år på mina småfobier, och vet att man kan om man bara vill. Men visst, ibland är det bekvämt att bli liten och rädd och inte våga utmana skräcken. Så länge den inte blir ett handikapp, som f.d. kollegan som inte kunde bo på hotell över 3e våningen, för hon hade hiss-fobi och dålig kondition… När det påverkar ens vardag väl mycket är det dags att göra något åt fobin, istället för att ge den näring.
Här är LOn jag menar – den var med i sommarnumret av svenska tidningen, och eftersom nästa nummer kommit tror jag att jag får publicera LOn här nu. Det är extra roligt att jag gjorde LOn särskilt för att skicka in, utan någon särskild call. Jag bara fick en bra idé, och tänkte att den nog skulle bli "publiceringssnygg". Jag blev riktigt nöjd, skickade in den på en öppen call, och den som väljer höll med. =OD
I samma tidning hade jag även den här LOn med.
Från vår Jyllandsresa. Magnus och jag på Grenen där två hav möts.
Denna fick jag skicka om till nästa nummer, men den kom nog inte med, för numret har kommit ut utan den, så nu postar jag den innan jag glömmer igen. Lillskruttan nyfiken på Russin, för ungefär ett år sedan, i höstsolen på altanen.
Vilken fantastisk utsikt över vackra Helsingborg!
Jag håller med om fobierna, jag har både spindelfobi och höjdskräck, men jag låter det inte hindra mig – senast igår stoppade jag in handen i ett mörkt förvaringsutrymme under en gammal trappa i ett urgammalt hus samtidigt som jag tänkte: det här är ju verkligen rätt sak att göra för mig med sån skräck för spindlar… Men jag gjorde det! Och ingen spindel anföll mig ju. 😉
Kram, Lotta
De är verkligen fina Sara, och den översta har jag ju sett live!