Avbokat håruppsättning

Idag fattade jag beslutet att avboka håruppsättningen, eftersom måndagens provuppsättning gick åt skogen på alla sätt och vis. Det var lite lättare att avboka när jag visste att tjejen jag var missnöjd med bara var inlånad för att det var fullt upp den dagen. Det var enklare att framföra mina synpunkter till salongens ägare.

På något märkligt sätt missade jag tidpunkten när jag skulle berätta hur jag ville ha det tills det var för sent, och den inhyrda tjejen som skulle hjälpa till den dagen hade kört igång autopiloten och körde standard-uppsättning 12b, efter min inspirationsbild som jag hade med för att visa hur jag ville ha lockarna runt ansiktet. När jag insåg att jag missat berätta hur jag ville ha det i övrigt var det redan försent, och allt jag försiktigt framförde var "så dags att säga nu" eller "det får vi fixa med nästa gång då". Nästa gång, alltså på den viktiga bröllopsdagen, skulle vi ta allt steg för steg och jag skulle godkänna alltihop innan vi fortsatte med nästa steg. Första gången jag protesterade var när hon hade dragit tillbaka allt hår från ansiktet, så det såg ut ungefär som "till vardags med hästsvans" framifrån… Då påpekade jag försynt att jag ville ju ha såna där lockar som jag visade. Hon drog fram några spretiga testar för att visa ungefär, vilket också var milsvitt ifrån vad jag hade tänkt mej.

Uppsättningen blev JÄTTEFIN, det var inte det som var problemet. Problemet var att det inte alls var i närheten av vad jag tänkt mej, som jag alltså aldrig hade hunnit förklara eller berätta kom jag på sedan när det bara började bli mer och mer konstigt att försöka berätta det. Frisören hade även synpunkter på prissättning av bruduppsättningar, som gick stick i stäv mot stället hon var inlånad till, som alltså hade den prissättning som hon dissade – väldigt märkligt diskussionsämne, som inte jag tog upp alls. Jag har full respekt för proffs och att de ska ha betalt för sin kompetens och tid.

När hon sedan började ha synpunkter på vilka hårprodukter jag har i mitt hår och hur jag sköter det gav jag bara upp. Jag fattar att hon har för vana från sin salong att predika dyra värstingprodukter till sina kunder, men föreläsningen jag fick om grundläggande hårtvätt och balsam var lite väl magstark. Jag har provat det i över 35 år, det gjorde bara mitt hår tråkigt och hårbotten sårig och torr/mjällig. Nu kör jag så skonsamt och naturligt som möjligt, och håret har aldrig varit piggare och friskare, och hårbotten utan kli. Jag hade även bestämt för mej från tidigare håruppsättningserfarenheter att de inte vill ha nytvättat och glatt/slinkigt hår att jobba med, därför var mitt hår inte nytvättat och hade sedan senaste balsam-kuren genomgått både havsbad och utevistelse i blåst med påföljande grusighet, som bara sköljts ur med vatten. Jag fick stränga order att ha tvättat håret med både schampo och balsam "nästa gång" (sagt till min medföljande tärna, som om jag inte förstod vad hon menade), så fick hon lösa eventuellt halkiga hårtestar med olika medel isåfall. Kemikalier, kemikalier och ännu mer kemikalier. Jo, det låter sååå lockande! Jag kan köpa att det behövs hårsprej för att frisyren ska hålla hela dan, men jag vill INTE bli behandlad som en liten unge eller beordrad att förpesta mitt hår.

Jag vet förresten varför jag missade att berätta där i början. Jag blev helt enkelt så chockad när det första hon gjorde efter att jag landat på stolen var att ställa sej och kamma ut hela håret, inklusive mina permanentade lockar som jag slitit lite extra med på morgonen för att få så fina som möjligt… Jag protesterade lite försiktigt, men blev nertystad med förklaringen att jag hade "beställt" såna lockar som på bilden, och de får man med locktång sen istället… Vad vet jag, det är inte jag som är proffs! Så jag satt där snällt och kände hur hon nålade upp mitt hår, fjöttlade med några flätor uppe på huvudet som kronan skulle fästas i på något sätt (inte inbakade, som Johanna gjorde när vi provade hemma, så att kronan verkligen sitter fast på skallen när man knyter den i den inbakade flätan…), tupperade och grejade.

Kronan vet jag är besvärlig. Den går inte att nåla fast, och det förklarade jag utförligt innan vi började, och även att vi provat hemma och knutit fast den i flätorna, vilket funkade bra. Jag ville gärna få försäkran vid provuppsättningen om att den skulle sitta bra, så jag skulle slippa gå och oroa mej för den biten innan. Men hon nålade bara dit kronan lite provisoriskt när det började vara klart, för att jag skulle se hur det såg ut. Då var jag utmattad av alla kommunikationsförsök som gått snett att jag bara tänkte "jaja, det blir säkert bra sen…"

Nu har det gått ett par dagar och jag kan inte sluta tänka på det som hände, och mitt ansvar i det som gick snett. Det var jag som fick underkänt i kommunikationen, så det är mitt ansvar. Men när jag snackade med min mage sa den mest att jag ville avboka, även om det fanns alternativ. Ett alternativ var att be om en ny provuppsättning, ett annat att få en annan frisör. Men det är ju lite i senaste laget att tänka på sånt nu, och eftersom det kändes 700 gånger bättre med Johannas provuppsättning var det ett mer lockande alternativ. Hon vet hur jag vill ha det, förstår att man inte sätter en sån krona på en modern frisyr enligt formulär 12b, att jag inte vill ha håret så uppsatt att jag inte känner mej bekväm osv. Även om det inte blir proffsgjort skulle det ändå vara mer jag än det jag fick på salongen med den här inlånade frisören med en del övrigt att önska vad gäller kundbemötande och "kunden har alltid rätt"-förståelse…

Jag ville helt enkelt inte gå och oroa mej för hur jag skulle lyckas framföra mina synpunkter och önskemål nästa gång, i en miljö jag inte alls kände mej bekväm med (sittande på en låg stol i innersta rummet, där jag såg från överläppen och upp i spegeln på väggen framför mej – snacka om att känna sej liten!). Då var det bättre att bryta och avboka. Jag fick prata direkt med ägaren, från sin semestervistelse, och hon hade full förståelse, lämnade erbjudande om att höra av mej igen om det blev total panik med mitt alternativ, så skulle hon lösa det på något sätt – och betalt för provuppsättningen ville hon absolut inte ha, trots att jag erbjöd mej att betala för tiden. DET kallar jag goodwill och kundfokus! Nu hoppas jag att jag istället kan se fram emot den stora dagen, när jag har en sak mindre att gå och oroa mej för, som drar negativt fokus till sej vid minsta tanke ditåt…