Den här långbenta varelsen kom Magnus hem och rapporterade att han sett på hemvägen den 7e maj. Det var bara att skutta i bilen igen och göra ett s.k. ”drag” (fågelskådar-term för att åka och titta på en ovanlig gästande fågel). Det var längesen jag såg vild stork, och jag har aldrig sett någon på marken såhär, bara flygande över huvudet i termik. Park-storkar har jag såklart sett på närmre håll, men de är ju oftast vingklippta, så det är ”fusk”.
Varje år vid den här tiden börjar match-säsongen för vitfågel här i trakterna. Här är en hemma-match på planen nedanför vår altan i regnet förra veckan. De hade en skrattmås som domare, men han kom inte med på bild.
Jag ler alltid när jag kör förbi en åker, hage eller ett fält tydligt avgränsat och fullt med vita prickar på ”turnering”.
Den här lilla godingen råkade jag skrämma upp på väg på min morgonpromenad. Jag skulle vända på min solstol, som var full med blomfästen från träden, och plötsligt rapplar det till precis bredvid mej och jag ser något i harstorlek fara iväg uppåt grannens. Jag smyger försiktigt efter och tar den här bilden med full zoom. Bambi var lite groggy, jag tror den sprang rakt på grannens staket när den flydde, men bara på den halvminuten jag hämtade kameran på kontoret hade den börjat röra sej tillbaka mot stället mamman lagt den, så jag tror allt gick bra. Jag tassade iväg på min promenad och smög och kollade efter kidet igen när jag kom tillbaka en knapp timme senare, men då var det borta, så mamma har säkert hämtat det. Vi såg mamma med två små kid som gick förbi utanför vardagsrumsfönstret igår precis innan det blev så mörkt så vi inte hade sett dom längre. Nu börjar den fantastiska tiden när hela naturen är en enda stor barnkammare!
I blåmesholken jag har utanför kontorsfönstret är ungarna så stora att man ser gula ansikten i hålet då och då – redo att hoppa ut när som helst. Hoppas de hinner hoppa ut innan Greta lyckats fiska fram dom. Hon gjorde två utskällda försök igår. Nätterna är oroligt sömnlösa för mej, eftersom jag ofta får stiga upp på rått-rescue. Greta tar in levande möss och sorkar och släpper dom. Sen far hon runt i timmar och petar och leker med dom så de piper till och skrapplar runt. Riktigt tröttande att höra i halvslummer, så enklast är att stiga upp, ta på högerhandsken, fånga råtten (jag börjar bli ganska bra på det, jag också) och slänga ut den genom badrumsfönstret, så Greta inte förstår var den tog vägen, och inte hämtar in den direkt igen.
I lördags var vi hos sotarn en snabbis och kikade på Tessies bebisar. Dom har börjat stuffa runt med lätt jogging. Minsta pluttan som är mest lik Tessie var kullens pipis. Tog man upp henne började hon decibel-tjuta direkt. De andra tre var betydligt lugnare. Eftersom de två misstänkta gossarna var väldigt lika varandra, och det var allmänt stökigt runt hela besöket har vi inte valt vår grabb 100% än. Jag ville ha den stora av dom två och Magnus sa att den med liten bläs var den han gillade bäst. Detta pratade vi om i bilen hem, och vi kunde inte då återskapa minnet av gossarna så bra att vi vet om dessa två känslokriterier sammanfaller i samma kattunge. Vi får helt enkelt se nästa gång vilke grabb det är som ska till Möcklö.
Härligt med vår när naturen vaknar till igen! Lilla Bambi är ju totalt adorable smälter
Mysigt med alla dessa nya små liv som kommer nu :o) Vad härligt att Du dessutom hann plåta lilla goingen med kameran!
Kramar Lisa!