Hår-rapporter

Det har alltid varit ett ganska känsligt ämne med mitt hår, grundat någonstans i barndomen när jag inte fick ha mitt hår som jag ville (=långt) utan skulle ha en “kort, lättskött frisyr” (=mammas ord). För att blidka mej och inte bara snagga, så skulle det experimenteras med det kortare håret, och i 2-3e klass genomled jag en period med ett skatbo på huvudet i form av (svårskött) pudelpermanent. Saken blev inte bättre av att denna period sammaföll med Trolltider-julkalendern och jag genast fick det populära öknamnet Mara… Nåja, nu är det så längesen att jag kan se det i rätt perspektiv och förstå gruppdynamiken och hur lite det egentligen hade att göra med mej som person, så det har inte längre så djupa spår i mej. Det är väl mer och mer såna perspektiv man får ju äldre man blir, och kan släppa gamla ältade offer-roller. Plötsligt är saker som varit totalt uteslutna att ens tänka på här i livet nya möjligheter.

Nu ska jag ju då stå brud i sommar, och vad gör jag med mitt hår? Jag har sedan länge accepterat att mitt hår är tjockt och växer som ogräs, och att jag därför kan kapa det relativt kort vid klippningarna utan att riskera att vantrivas för mycket – för jag vill fortfarande ha det långt! Vid klippningen i februari blev det en rejäl kapning, eftersom det gått ett år sedan senaste frisörsbesöket. Jag har haft svårt att hitta en frisör jag trivts med i Karlskrona, så därför har det inte blivit av att jag fått tummarna loss att gå och klippa mej. I februari blev det någonslags axellång page-rufs. Sedan diskuterade jag med min nya frisör om någon slags behandling som lyfter fram lite av det självfall jag har när håret är vått, men som blir spikrakt så fort det torkar och jag borstat igenom det en gång… Volympermanent föreslogs, och jag tänkte att jag skulle testa, så tid bokades nu i början av maj. Skulle det bli för konstigt skulle det ändå hinna rätta till sej hyfsat till 1 augusti tänkte jag.

Så här såg jag ut när jag kom från frisören, efter en runda på stan i blåsten. Vågade inte röra det mer. Luggen kändes oroväckande rak redan på eftermiddagen. Jag vågade inte sätta upp den när det var nygjort, och drog väl omedvetet den bakom öronen 119 gånger i kvarten. Frisören drog rätt mycket i dom testarna också när hon klippte efter permanenten, så jag var lite orolig att jag skulle behöva reklamera luggen…

Bakifrån med en massa jox i säkert, för att hålla lockarna på plats. Rufs rufs…

Efter första tvätten blev det ganska risigt, vilket man säkert kan vänta sej, innan benor och sånt har försvunnit ordentligt och allt medel är borta. Men jag funderade ändå på om det var något mer jag kunde göra. Virre-vännen tipsade om en tråd på Scrappiz, som jag ströläst lite, om lockigt hår och “ploppning” och annat. Knallade in på lockig.se och läste på lite.

Fastnade först för avdelningen med balsammetoden, som kändes som ett väldigt naturligt steg för mig att ta. I praktiken innebär det att jag byter min schampoflaska mot en annan balsamflaska, och balsamflaskan mot en annan balsamflaska eventuellt. Man tvättar håret med en mild tvättbalsam, som inte alls är special-dyr-frisörsprodukt, utan typ Willys Eldoradobalsam och Coop X-tra osv. Sedan kan man ha i en vårdande balsam också, men jag har förstått det som att det inte är ett nödvändigt steg. Jag har testat lite med en godkänd tvättbalsam som jag råkade ha hemma (efter att ha tvättat ordentligt med ett godkänt “sista schampo” som jag också hade hemma i “reserven”), och håret känns nästan för lent och flygigt efter tvätten. =OD

Som med allting annat (städning och så) är jag försiktig med övertvättning och kemikalier, både av miljöskäl och för att jag inte tror vi mår bra av att ösa på oss så mycket kemikalier som vi gör nuförtiden i alla lägen. Jag har t.ex. aldrig klivit ur duschen och genast kletat in mej med en massa lotion och gegg för att täppa till min hud  igen och göra mej allt annat än nyduschad… Har aldrig förstått varför, men jag kanske är välsignad med väldigt snäll hud. Eller så är min hud väldigt snäll för att jag aldrig tvingat på den en massa fuktighetsgörare och annat som satt dess egen fuktighetsgörar-funktion ur spel…? Vad kom först, hönan eller ägget? 😉 Jag ska iallafall köra på med balsammetoden ett tag och kolla vad mitt hår säger om det. Jag tycker jag känner mej mindre risig och tufsig, och håret har fått en lite fräschare färg än vanliga råttfärgen, men det kan vara önsketänkande.

Lockarna då? Eftersom jag haft ett ganska tungt och tjurigt hår hela mitt liv gav jag tidigt upp alla stylingförsök och stylingprodukter för egen del. Visst hade man en period i tonåren när man iallafall försökte fixa och dona med gelé, mousse, fön och sånt, men jag lyckades aldrig särskilt bra. Men nu vill jag iallafall försöka sköta mina förstärkta lockar lite, och det är här ploppningen kommer in i bilden. Ploppning är ett ganska fånigt namn på ett sätt att samla ihop håret när det är vått och få lockarna att “ligga till sej” naturligt medans de torkar till lite.

Skillnaden på ploppning och vanligt frottéturban är att håret bara ligger inringlat i en hätta, och inte invridet i en hård frotté-handduk. Man har plurken ca 20 minuter, sedan kan man ta ner den och låta lockarna självtorka (eller om man nu MÅSTE kan man föna till håret försiktigt till 80% torrt med enn diffuser-tratt.
Jag gör min plurk med en stor t-shirt och en microfibertrasa liggande mitt i som samlar upp det mesta av vattnet. Funkar kanoners!

Så här lockig var jag efter min första provploppning, där jag bara hade blött håret, ingen tvätt eller balsammetod. Som ni ser är luggen inte spikrak i vått tillstånd.

Såhär såg det ut baktill när det hade fått torka till, utan några produkter i håret.

Plurken är inget extra besvär för mej, den är enkelt att ha på i 20 minuter, och sedan är håret drägligt torrt (=droppar inte och är kallt), så det är bara att självtorka det vidare. Jag har däremot väldigt svårt att låta bli att röra det under torkningen, så jag får antingen slå en sjal runt håret lite löst för att hålla undan luggen, eller samla ihop luggen med en sån krokodil-klämma eller vad det nu kan heta, för att inte bli tokig på kuppen.

Ploppning funkar på självfall, lockar, vågor och permanent. Testa du också!

4 COMMENTS

  1. Hej Sara! Det var jag som tipsade om balsammetoden och plopping på scrappiz. Har just själv börjat ploppa och använda balsam. Visst är det häftigt! 🙂

    Lycka till med ditt hår i fortsättningen 🙂

  2. Åhh så himla fin du är!

    Mitt lockiga hår har alltid varit bångstyrigt, det är först nu på senare tid som jag börjar få lite ordning på det.

    kramkram

  3. Tycker att du är jättefin! Vad kul att se nyare bilder utav dig. Tänk att du ska stå brud, vilken grej! Du ser fräsch och glad ut – härligt!

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.