Byggrapport – vår altan

Jag har visst inte rapporterat om vår underbara altan på länge! Här kommer en bildkavalkad!

Under sen-oktober skruvades det trall, sedan har altanbygget vilat under den långa, snörika vintern. Det var säkert lite bra, eftersom maken bl.a. upptäckte att det kom en massa snö och skrot ner i källartrappen, så vi kanske bör fundera på någonslags skydd över det hålet…

Här är läget i april, när jag började fundera på hur man ska göra altanen mysig, ombonad, vindskyddad och utnyttjningsbar under sommaren – utan att plocka bort det viktigaste av allt: UTSIKTEN! Det ständiga problemet är att dominerande vindriktning är sydvästlig, dvs där solen också kommer ifrån… Vind är mer regel än undantag när man bor vid ”sjön”, så det gäller att passa på att njuta på morgon/förmiddag, innan middagsbrisen drar igång.

Denna första bilden visar ”korridoren” vi har precis utanför blivande tvättstugan. Denna dörren har vi haft öppet mycket tidigare år, och kanske kommer vi att fortsätta med det, beroende på väderläge. Vi har ju bara 2 steg in till köket när man ska bära ut mat m.m. till grillen 😉 Här har jag funderat på ett litet växthus bakom dörren (där tegelstenarna ligger) eftersom maken brukar vilja ha tomatplantor. Växthuset ska självklart vara snyggt och vädringsbart. Med snyggt menar jag trä+glas, inte aluprofiltjosan som ser alldeles för odlingsseriösa ut. Kom igen, det är oss vi snackar om! 2 tomatplantor och en balja jordgubbar! Snyggt/pyntigt före praktiskt kör vi här!

Här har vi gamla altanytan. Halva numera under ett tak som är väldigt välbehövligt under varma tiden! Här blir verkligen stekhett på altanen när det vill, och det är synd om man inte kan utnyttja den av den anledningen! Vi har en stor parasoll. Den var motarbetad vid införskaffandet pga vindförhållandena, men sedan är det ju så att man faktiskt inte är på altanen när det blåser för mycket = inte behöver parasollen då, men när det är mer stilla brukar den behövas, t.ex. vid matdags! Men jag tycker den är åbäkig, svårplacerad och inte så mysig…. Så jag underhåller tanken på en vit segelduk istället från husgaveln ut till räcket. Återigen är det vinden som spökar. Vad sjutton ska man ha som tåler att det river i lite. Hur får man dit segelduken enkelt när den behövs och plockar bort när den inte behövs? Räcker det med vanligt Rusta-skrot eller har det blåst sönder första gången man provar?

Längs väggen/i hörnet har vi en hörnbänk planerad i tankarna och en del virke finns. Bänken ska bli förvaring för dynor/hängmattor/hängstolar/grillgrejs under sitsen. Mija kanske kan komma hit och sy lite dynor åt oss till den?? Bänken har inte högsta prio på att göra-listan även om det troligen går hyfsat snabbt att göra den och skulle vara HIMLA skönt att slippa släpa allt sånt till garaget sju mil bort under den aktiva säsongen som ju är på väg med stormsteg.

Nyaltanen har blivit en riktig favorit hos mej!! På den lilla triangeln utanför dörren har vi vår tillfälliga frukostaltan. Ett enkelt litet café-bord med två stolar passade perfekt här, och som jag konstaterade tidigare är här nästan alltid sol och vindstilla (till frukosten alltså!). Jag säger provisorisk, för tanken som fått slå rot ordentligt nu är att vi ska ha stenläggning där jag önskade i det tidigare inlägget. Det blir vår frukostaltan sen! Den är work in slow progress just nu, men ligger ganska långt upp i tankarna. För tillfället bär jag sten till fyllnadsmassor dit. Men jag tror att färdigsnickrandet av trädelen ligger före på att-göra-listan. Virke är köpt till det mesta av slutförandet. Nu är det tid, ork och bra väder som ska till. Var sak tar sin tid. Just idag står våra två solsängar på altanen och skriker sommar! Vi invigde dom för året under den varma helgen och bara njöt!

Fram till i höjd med hushörn/limträbalk kommer vi att ha altanräcke (ca 2 sektioner) och det blir troligen med någonslags glas istället för träsidor. Resten blir trappa ner på gräset. (på sikt vill jag ha pool nere till vänster om där fotografen stått, och då kanske räcket blir ”grind” istället….)

För ett tag sedan fick jag för mig att prova att hjälpa till, inspirerad av Arga snickaren som alltid tror att allt är möjligt och ser på husägarnas relationer på ett hjälpande och konstruktivt sätt. Jag har kollat på programmet sedan det startade och först nu börjar jag kunna släppa lite av mina skuldkänslor och dåliga samvete för att maken gör allt. Jag har mest varit rädd för att göra, för jag vet att jag inte är så praktiskt lagd, inte orkar så mycket, blir grymt uttråkad av tråkiga/jobbiga arbetsuppgifter och dessutom är ganska trög och svag. Jag skrattar nästan åt mej själv när jag ska börja med något praktiskt arbete, för att jag riktigt känner vad avigt jag bär mig åt, hur klumpigt det blir och framförallt vilken jädra tid det tar!! Tidigare har jag släppt det och låtit maken fixa snabbt kvickt och lätt – för det gör han bra! Men den här gången tänkte jag att va fan. Jag behöver fixa, och i små bitar går det kanske? Sagt och gjort, jag rådfrågade om hur den lilla stenläggningen bredvid källaren skulle gå till, tog en spade och började gräva bort matjord. Svintungt! Men jag har en egenskap som funkar ihop med allt det här – jag är envis!!

Under tiden klippte Magnus gräset. Han kikade förbi en vända och grävde lite i ena kanten, men jag stoppade honom ganska snabbt och sa att jag är glad att han hjälper till, men den här gången ville jag göra själv. Jag vet att han blev lite frustrerad av att jag inte hunnit mer än jag gjort, för han ser ju saker i sitt tidsperspektiv, och räknar inte med min tid för vila när det nästan svartnar för ögonen av ovan ansträngning eller den extra tiden det tar att inte orka ta lika mycket på spaden som han orkar (jag är lite försiktig så jag inte skadar min otränade kropp direkt också) + då tiden för att fundera hur sjutton man gör, begrunda det man gjort hittills med stolthet. Men eftersom detta var ett jobb jag gjorde för min skull utanför schemat så att säga så fick jag hållas med mitt projekt. Det skulle göras, men det var kanske inte så akut som jag ville att det skulle vara. =OD Sista biten fick Magnus ta ändå, för att få det klart denna sidan midsommar, men det mesta av utgrävningen stod jag för. Tid… 3-4 timmar? Magnus hade gjort det på en kvart…ungefär…

Här stötte vi på ”berget” (eller kanske den stoooora stenen) vi glatt förträngt, som ju gjorde att källartrappen fick dras som den gjorde bl.a. Magnus kollar hur högt stenläggningen hamnar om vi tar hänsyn till den. På trappkanten står en hink med sten som ska åt vänster för utfyllnad till frukostaltanen på andra sidan. Dan efter var det dags att köra makadam och singel att ha under stenläggningen. Detta stod Magnus för helt, det är för tungt… Men jag pysslade på med en del annat runt omkring. Och sedan hjälptes vi åt med stenläggningen. Jag försökte att ta för mig och inte bara vara ”hantlangare” och kan med stolthet säga att vi hjälpts åt med den här yttepyttelilla stenytan (som förvisso inte är färdig).

Det är lite sådär Moment 22 ni vet. Måste fixa det innan vi kan fixa det, måste bla bla bla… Därför är inte kanterna klara, men det var viktigt att stenläggningen kom på plats relativt snart för att den skulle få en för mig viktig innevånare.

Efter tömning av den vattenbehandlade tunnan upptäckte vi varför det fortfarande långsamt sipprade på ena långsidan. Sponten var trasig!

Lagningsförsök. Inte så vackert, men det är undertill, så vi testar.

Karet på plats och innevånarna flyttade från sin tidigare provisoriska balja. Fyllning pågår.

Näckrosdammen på sin lilla altan, i soligt läge! Världens bästa vattenskål tycker balanserande kisar! Jag ville ha karet på plats innan det blev för varmt i vattnet i provisoriska baljan, så näckrosorna började grönska där, och kanske inte tåla flytten. Därför byggde vi denna lilla altanen nu. Från början var det inte tänkt att vi skulle ha sten här alls i min vision, men trä överlever inte på marken, och maken ville ha symmetri med stenläggning på frukostaltanen på andra sidan, så då blev det såhär. Allt går ju att ändra på! Nu väntar jag på mer värme, så mina näckisar börjar grönska och trivas i sin nya damm. Det kommer att bli så mysigt och fint!!

Visst är man bra på att utveckla tunnelseende när man bygger och renoverar! Jag ser bara min fina näckrostunna, min vackra stora nya altan och all potential den har för ett underbart uteliv i sommar. Jag ser inte ospikade brädor, ofärdiga trappor, grustag och jordhögar – det ska ju ändå försvinna sen!