Från en dag till nästa började han äta mer vid matbordet. Vi letade och letade efter resterna, men dom var visst i magen. Sen kom en hoper tänder och ställde till det så just nu äter han inte så mycket mat. Skönt att ha tutte som nästan alltid funkar och dessutom är bonus med tröst när man har ont i munnen.
Babysimmets andra kurs börjar gå mot sitt slut. Vår bebis har fortfarande inte greppat det där med att stänga munnen när han dyker, så han slukar halva bassängen och blir ledsen vid dykförsöken. Jag tror mest det beror på att han ska kolla överallt hela tiden, och att man inte får direktkontakt med honom, så han fattar inte vad som händer. Vet inte om man ska vara orolig, eller om det bara hör till myror i brallan-åldern. Jag vikarierade för Magnus förra veckan, och jösses vad jobbigt det var! Massa saker att tänka på och oj, där var visst en bebis som inte skulle doppas också. Och då har jag ändå varit med och tittat rätt många gånger!
Jag vill gå på toa! Hehe, nä, vi är inte riktigt där än, men han har börjat säga till ibland. På mors dag vaknade jag klockan 6 av att han låg och knölade och sa ”shhhh shhhh pta ta shhhhh shhhh ta ta”. Det var bara att kliva upp och gå till pottan. Där kom både kiss och tandbajs, sen somnade vi om gott 2 timmar till. Jag har sedan pottat honom flera gånger på shhhh shhhh och fångat kiss. Han har även kissat i golvpotta en gång, men det är inga favoriter. Får väl fortsätta toaletträna med andra bumbositsen istället. Bara skönt att slippa diska pottor. En grej som funkat bra på nya, konstiga ställen är att säga ”behöver du kissa, Malte?”. Då kissar han ofta, bl.a. i duschen på babysimmet, första utekisset i lavendelrabatten igår och nångång i badkaret när han vrålvägrat pottvasken, men borde vara kissnödig (efter två timmars förmiddagssömn).
Dom där tänderna har ställt till det den här månaden. Först kom tredje tanden i överkäken och bebisen totalkraschade i 39,5-graders feber som höll i sej från eftermiddan dag 1 över två nätter med en väldigt gnällig och klängig dag mellan. Dag 3 med mellan 37 och 38 grader (han har normaltemp ca 36,5) och dag 4 mycket gnäll och kläng, men feberfri. Första vändan ringde vi 1177 för att få råd på morgonen efter första heta natten och han avrådde från febernedsättande om bebisen inte verkade ha ont också. Framemot två på eftermiddan var alla 3 helt slut, så då skopade vi i honom en dos alvedon och jösses vad skönt! Bebisen piggnade till en liten stund och vi kunde andas! Sen gav vi Alvdeon två gånger på natten också, vid läggdags och när vi vaknade mitt i natten med brännhet yrande kamin. 2 helger senare (förra helgen) drog vi en vända till med start på söndagen, måndagen som värsta dag och dag 4 åkte jag en sväng till BVC för att snabbkolla så han inte hade en öroninflammation eftersom han inte piggade på sig och dessutom slog sig över örat. Det var fint i öronen och vår BVC-tant föreslog att det var lite utvecklingsfas kombinerat med ”baksmälla” efter feber och värk. Först då kom jag på att vi hade upptäckt att han skuttat in i sekvenssprånget efter första vändan eftersom han fortsatte vara gnällig och klängig och gråtig trots att han var feberfri! Så det var likadant första rundan.
6 tänder är synliga nu. Jag trodde runda 2 var tand nummer 7, men det var nog 6an som spökade. En framtand i nederkäken som svärmor hittade! Jag tyckte väl det hade skavt en stund igen vid snuttningen, men vi gick och väntade på nummer 4 däruppe, så vi hade inte haft koll där nere.
Om någon undrar varför det är så många bilder på glad bebis trots att jag rapporterar krångel, gnäll och gråt, så gillar jag inte att plocka fram kameran och sticka upp i fejset på ledsen bebis. Därför blir det mest glada och nöjda bebisar på bild. Äntligen har vi börjat vara lite ute också. Det är bara så drygt att han är en jord och sten-singel-missil. Han drar iväg direkt till krukor, rabatter, singelranden intill huset och ska stoppa käften full. Jord och gräs gör inte mej så mycket, det är mest pappan och svärmor som ska hejda honom från det, men sten låter så obehagligt när han gnatar på.
Nu först har han börjat kunna smygvila och mysa nån stund då och då. Annars har det varit full rulle varje vaken stund. Vi kanske närmar oss ”bebis somnar av sig själv mitt i leken” stadiet snart!
Babyskyddet har åkt ur bilen och vi har inget handtag på ungen längre! Skönt att han blev gnällig och klängig ungefär samtidigt och började gilla Ergo-selen, för jag kan minsann inte kånka runt på honom en massa utan stöd. Fick grymme ischias en dag när det blivit mycket höftbärande, så nu spänner jag på mig selen istället när det ska bäras. Har t.o.m. Maxihandlat med selbebis och det gick ganska bra. Fortfarande lite jobbigt vissa dagar, men jag blir väl starkare efter hand.
Vi fick hjälp att justera stolen så den lutar mer efter att den här bilden togs, eftersom han somnade med näsan på knät, vilket nog inte riktigt var meningen. Han trivs bättre i stolen än i babyskyddet som han fick skrikpanik i ett par gånger innan vi bytte. Han är ganska värmekänslig.
Nu kryper han ordentligt efter att ha ålat 1,5 månad. Han puffar ofta på lite extra med ena foten. Senaste 2 veckorna eller så har han inte ålat nånting alls. Sen ungefär en vecka har han börjat gå längs möbler också, och ju krångligare det är att krypa och gå, desto bättre verkar det vara, för han ser ofta till att ha massa leksaker precis där han ska gå, eller klänga över våra ben 17 gånger för att hämta saker på andra sidan.
Sömnen har vi fått ordning på igen för tillfället. Den här bilden tog jag igår när jag steg upp halv8 och bebisen vaknade kvart i 9! Jag är lite sömnstörd eftersom han gråter och gnyr till i sömnen en hel del nu när tänderna spökar och jag var rätt mör efter tandfeber-nätterna. Bebisen däremot han sover och sover. Jätteskönt! Nattning brukar vara vid 9-halv10-tiden nu och han har sin mest aktiva tid runt 9 också, då nya saker händer och han oftast är på roligt humör och allt är toppen, innan han blir speedad och det kommer ett tröttsammanbrott eller fall med storgråt.
Oj så söt han är – och så lika sin pappa (åtminstone på fotot här ovanför!).