För mej som är akademiker och inte flummig alls av mej är distansavläsningar på kort något som helt talar emot all logik. Jag kan helt enkelt inte förklara hur det fungerar, mer än att man kanaliserar djurets energier med hjälp av fotot. Man använder det som en slags katalysator för att förenkla distanskommunikationen.
På kursen fick vi öva mycket på avläsningar, och ju fler bilder man läste, desto lättare gick det att ”känna” något. Man har fotot dolt i ett kuvert först. Då skapar man sej inte förutfattade meningar om hur djuret borde vara. Jag fick mej en reläj tankeställare när jag fick en bild som var helt snurrig.
Vi skulle beskriva djuret som om det var en människa, och berätta hur den människan var som person. Jag fick en mycket stark kontakt och såg en snipig dam i mörkblå dräkt, vita handskar, hatt och hela kitet! Jag hade bara veckan innan sett denna dam på TV i 3ans Cityakuten, så jag tänkte att nu satt jag nog och drömde om det avsnittet istället.
För att blanka ut bilden försökte jag tänka på något som var totalt tvärtom istället. En liten kille i röd-gula kläder som satt och grävde i en sandlåda. Tror ni inte damen plötsligt stod där bredvid sandlådan?? Jag fick ge upp och antecknade allt jag kände om damen – snipig, fisförnäm, mammig (Det var ju Carters mamma jag såg, som försöker vara mamma, men inte lyckas så bra alltid, för hon vet inte riktigt hur man gör, men viljan är stark…), och redovisade sedan avläsningen.
Hon som hade med sej bilden började skratta! Så här berättar hon själv om hästen:
”Aryah är en väldigt blå häst, klartänkt, medveten och skärpt. Rätt lila uppepå huvudet. Hon fick snart namnet Arga för hon såg alltid så arg ut i boxen! Vi har modifierat stavningen något… Men hon är inte arg. Snarare ärattityden den förnäma damen som snörper på munnen, knycker på nacken ochfnyser ”hrmpfh – du får väl sköta om mig då, bara du gör det bra!” Men hennes surande är aldrig på allvar, hon är världens pålitligaste egentligen, helsäker när det är svåra situationer, hispig för struntsaker ibland. Om hästarna i stallet ska ledas någonstans brukar den osäkraste få ta Aryah för hon hittar inte på några dumheter.”
Efter det har jag lärt mej att lita på bilden som dyker upp, istället för att tro att jag sitter och drömmer. Att jag såg just Carters mamma förklarar Amelia Kinkade i sin bok med att vi tolkar energierna vi tar emot till en bild enligt våra egna referensramar. Jag hade precis sett damen på TV, och därför var det henne jag såg när energierna beskrev en sådan dam…
