Bebisar!

Tjockisen

Jag börjar med en bild på Greta med sina klövjeväskor. Bilden är tagen den 29 maj, och hon var riktigt rund. Dock släppte hon aldrig ner magen undertill, utan hon plockade bebisarna från sidoväskorna verkade det som.

Igår vid 6-tiden på kvällen kom Magnus ut i köket och hämtade mej med ett finurligt leende. Jag förstod direkt vad det rörde sej om. Han hade hört ett nytt jamande, och unge nummer ett var redan ute på vardagsrumsmattan och blev tvättad för fullt när jag smög dit och kikade. Ettan var en liten minigreta, som det såg ut, en vädligt grå kattunge med rosa små tassar.

Unge nummer 2 kom direkt efter och det blev lite för mycket för Greta, som nog inte riktigt fått igång instinken om vad som hände. Hon tog unge nummer ett, som pep, och hoppade upp och grävde in den under kuddarna i vår soffa (inte dynorna då, utan såna vi har och hänger på…). Tvåan låg kvar på mattan med navelsträng och efterbörd kvar. Den pep ynkligt, och Greta satt uppe i soffan och morrade åt den. Efter 5 minuter stod jag inte ut med pipandet längre, och hon verkade inte förstå att det var hennes unge det också. Så jag kollade om första ungen diade (det gjorde den inte) och jag lyfte ytterst försiktigt ner Greta på golvet, så att hon skulle känna lukten av tvåan och få igång moderinstinkten. Hon fattade direkt, och greppade tag i placentan och hoppade upp med 2an i soffan också och satte igång rengöring och sånt däruppe. *pust*

Eftersom hon var lite orolig med mej i närheten fattade jag beslutet att lämna scenen (svårt, men nödvändigt) och lät henne sköta sej själv i soffan, men Magnus inom synhåll vid sin dator. Jag gick ut i stugan och fick täta rapporter via MSN istället.

Snuttar

Vid halv-9 tassade jag försiktigt in, och ville kika på TV. I soffhörnan var det varmt och luktade våt hund, men Greta verkade lugn och "färdig". Vi hade då inte en aning om hur många ungar hon gömde under mage och kudde, men anade att en av rapporterna om flämtande som en hund med tungan ute hade resulterat i en ny liten korv. Efter hand som kvällen gick blev Greta kontaktsökande, och jag fick möjlighet att inventera beståndet, ge henne lite energitillskott, kika på ungarna, väga dom lite snabbt och sedan få tillbaka dom till Greta. När hon väl lättade från soffhörnan och flyttade lite längre in i soffan var jag förvånad över hur rent det var där, trots att hon fött 2 ungar till inne i hörnan. En enda liten fläck torkade jag bort.

Det märks ganska tydligt att hon är oerfaren och inte riktigt vet vad som händer. Hon växlar snabbt mellan instinkt och Greta. Vill gärna bli kliad bakom örat och få lite tröst-kel, och då kopplar hon även av, så ungarna kan komma åt och dia ordentligt när hon sträcker ut sej. Hon ligger gärna med tassarna eller hakan på de diande ungarna, men så fort de larmar eller piper för att de ramlat av en spene eller är missnöjda, ser man hur ögonen direkt ändras till instinkt, och hon far upp och ska rädda ungen.

Idag bestämde hon sej för att ungarna skulle flyttas, och vandrade iväg med en unge som hon försökte lägga i en hörna i sovrummet. Jag förstod att hon ville in i garderoben helst, så jag öppnade där, och hon for in på understa hyllan bakom ett par stickade tröjor.

Småttingar

Unge två hämtade hon ganska snabbt, men 3an och 4an låg kvar i soffan och väntade. Smög fram och knäppte en bild. Den med mycket vitt är egentligen 2an. Den har en ursöt vit ring på svansen och är alldeles vit i nyllet och på magen.

Den svarta vet vi inte om den kom som nr 3 eller 4. Den sista kellingen som jag inte beskrivit än är gretagrå och vit på hakan och magen och har vita tassar. Mer vitt än ettan. Vad det är för kön på bebbarna har jag inte försökt kolla på än. Jag har velat hantera dom så lite som möjligt eftersom Greta fortfarande är lite ovan. Rent spontant på känslan tror jag 2an är en kille. Den var även tyngst vid invägningen.

Jag hade inte tålamod att vänta på att hon skulle hämta småbebbarna i soffan heller, så jag lyfte dom lite närmre sovrummet så de pep och ropade på mamma, och då kom hon genast ut och hämtade in dom i garderoben.

Russin såg henne bära första ungen in i sovrummet, och är försvunnen sedan dess. Det oroar mej lite. Får se om han kan lockas hem till lunch nu.

2 COMMENTS

  1. Grattis till ena riktigt söta ungar! Kul att läsa om Greta och ungarna! (Hoppas Russin vänjer sig snart)
    Kram Margaretha

Lämna ett svar till Margaretha Cancel reply

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.