Jag fick rapport redan i Göteborg att lillskruttan hade börjat löpa på lördagkvällen, och möttes av en hålögd sambo som tyckte ”inatt är det din tur”. Vi hade bestämt oss för att låta henne gå ut som hon ville när hon började löpa och själv träffa sej en lämplig herre. Jag har både läst och rådfrågat veterinär om betäckning på första löpet, och det finns för och nackdelar med alla varianter, så jag bestämde mej för att låta naturen ha sin gång och inte klödda med hormoner och jox på henne. Ett löp, ev. en kull ungar på det, sedan operation.
Det blev ganska störda nätter tills löpandet var över, och vi fick bl.a. sätta igen kattluckan, då kattherrarna kom in och pinkade i hallen… Nu är det över och den enda som inte riktigt fattat det än är Russin, som blev lite förälskad i hormonmonstret Greta, och försöker få hångla om mornarna vid 5-tiden. Gläfser och pratar och får bara en Greta som vill leka och slåss till svar – han är så snopen. Vad hände med hånglet?
