LCHF-kalas

Förra veckan fyllde jag år. Jag ville bjuda på kalas, men hade lite beslutsångest innan vad jag skulle bjuda på så jag också skulle få kalas, inte bara mina sugar-addict-gäster. Sökte runt på nätet och hittade en chokladtårta som verkade spännande. Ett svagt ögonblick glömde jag även den lilla detaljen att jag inte är någon mästerkock eller mästerbagare. Jag tänker helt enkelt inte på alla nackdelar som skulle kunna finnas när jag får en idé. Det första svärmor sa när jag berättade att jag tänkte baka en tårta var ”Oj, i den här värmen?”. En annan detalj jag inte heller tagit med i beräkningen direkt jag kom på idén. Det är ganska skönt att tänka positivt och inte måla fan på väggen vad man än ska göra. Vad är det värsta som kan hända?

Chokladtårtan blev inte helt lyckad, och min teori är att choklad-smör-smeten blev för varm. Det skar sej. Jag lät den svalna i kylen över natten och värmde försiktigt på den igen dan efter. Då gick den ihop snällt, men konsistensen på den färdiggräddade kakan var aningens ”mjölig”, vilket den kanske inte varit om smeten hållt ihop från början. Värm alltså väldigt försiktigt när ni rör ner smöret.

För att undvika fler choklad-som-skär-sig-problem körde vi bara med vispad grädde på tårtan, som vi smaksatte med lite kalhua för att göra det lite annorlunda.

Vanan trogen letade jag olika kakalternativ också, men hittade bara kokostoppar som jag provade att göra. De var läskiga. Sådär så man inte vet om de var goda eller inte… Kokosfett är ju lite speciellt.

Sen då? Vad ska man bjuda på till fikat till folk som inte tycker kaffe med grädde och stött kardemumma är värsta goda fikastunden? Åkte iväg till affären och styrde stegen mot kakhyllan, men halvvägs dit bromsade jag. Nä, jag skulle vilja visa familjen vad jag äter när jag ska ”festa till det” utan socker. Helst utan att skriva dom på näsan att socker är skit. Bara bjuda på riktigt gott tilltugg helt enkelt.

Detta kom jag hem med. Det blev ost-tapas-typ.

Ett misslyckat försök att göra små munsbitar med ostgratinerad squasch och baconlindad mozzarella (jag vet att jag läste det nånstans!!). I ugnen flöt all osten ut, så baconet låg i ostpölar. När det svalnade gick det att göra bitar med segaktiga chips med bacon, men det var inte så snyggt. Squaschen höll ihop lite bättre, även om osten flöt ut där också. Trots utseendet blev det inte en smula kvar av plåt-snacksen.

I övrigt bjöd jag på:

• tärnad halloumi med chilli
• små ölkorvar som jag delade på hälften
• briekuber
• ädelostkuber (var lite mjuk och kletig ost, så det blev lite mosigt/smuligt)
• två färdiga tapasblandningar, en med små chilisar med fetaost, och en med svamp/oliver/kronärtskocka m.m.
• cocktailtomater
• spettkaka 😉
• färska jordgubbar
• vispad grädde med och utan kaluha

Omdömena var ”svingott”, flera tog om en vända efter tårtan också. Jag hörde ingen beklaga sej över den äckelmättnad och ”oj vad de ätit onyttigt och en massa godis de inte borde” som brukar sprida sej runt bordet vid såna här kalas. Kanske vågade dom inte säga något för att jag bjudit på så konstig mat 😉 Just ja, barnen var inga fans. Tårtan var äcklig, ost ville dom inte ha, jordgubbarna gick ner, och de total-massakrerade såklar spettkakan – vilken tur att jag hade lite socker till sockermonstrena. Sen for de in till svärmor och tiggde chokladwaffers och havrekakor och annat för att mata sockermonstret lite till. Vi bjöd ju på läsk också, för jag har ingen aning om vad man ska bjuda på annars. Saft eller juice är ju inte en smula bättre ens…

En reflektion:

Varför är man så DUKTIG när man äter sallad? Vi käkade Cesarsallad i värmen igår och fick denna kommentar av Ms mormor: ”vad duktiga ni är!”. Detsamma gäller om man äter lax med spenat. Men kommer man med en tallrik med äggröra och bacon… Ojojoj… Fascinerande…