Hittade denna hos Lotta Bruhn och gillade verkligen (kolla julpapprena i senaste inlägget också!! Vill ha som scrappapper!)! Laddade hem pdfen och skrev ut till kylskåpet som motivation.
Jag har den här veckan lagt lite extra tid på att läsa på om LCHF-mat, dvs den diet jag började köra innan jag gick över till GI. Jag mådde inte alls bra då, men jag tände kanske av väl snabbt från kolhydraterna…
LC är alltså väldigt lite kolisar, och jag har hittat en hel del inspirerande bloggar med recept och ”dagens matlåda” och liknande. Jag förbluffas över hur mycket den matideologin passar hur jag spontant ätit (eller knappt ätit) under mitt vuxna liv. Den förespråkar att man äter när man är hungrig, vilket ibland kan betyda 2 mål om dan. Det funkade inte för mej DÅ, men jag åt kanske bara inte rätt saker? Hade jag blandat det med rätt mat hade kanske mitt överviktsproblem aldrig tillkommit? Jag lyssnade för mycket på vad man borde äta, och där blev det fel i kombination med vad mitt spontana ätande ville. ”Rätt mat” är dessutom sånt jag gillat att äta mer än ”vanlig” mat, dvs ofta en köttbit med någon goggig sås till. Grönsaker har dom med mest som dekoration och utfyllnad.
Jag har fortfarande supersvårt att få med grönsaker och äta regelbundet, vilket borde tala för att prova LCHF fullt ut. Min kropp säger ju att det är så jag funkar… Det jobbigaste med GI för mej är att äta tillräckligt mycket, tillräckligt ofta, men jag känner att det tänket är mest logiskt om man ska hålla igång förbränningen och gå ner i vikt. Jag har provat ”svältkostvarianten” (=äta om jag blir hungrig), om än på fel sätt. Nu ger jag GI en rejäl chans innan jag fegar ur och hoppar över till annat. Det funkar ju uppenbarligen, även om jag inte ”tappar 50 kilo på ett år” som Skaldeman (en av LCHF-gurusen i Sverige, författare till böckerna GInoll och Ät dej ner i vikt) utlovar på sin sajt… Jag tycker 8,5 kilo hittills är TOPPENBRA fart. Jag hänger med i huvudet, skinnet följer med, jag behöver inte köpa en ny garderob direkt osv…
Jag känner mej alltså inte redo att testa LCHF i dagsläget, utan kör vidare med min egen mellanvariant av rivstart/nystart enligt GI-viktkolls koncept. Ganska lite kolhydrater, men lite mer tillåtande än strikt rivstart. De kolisar jag blandar in är inte varje måltid eller ens varje dag, men ibland äter jag
*lite ris till höstgrytan, för att det ska smaka så. Då tar jag bara ganska lite, ett par gafflar fulla med gryta och ris.
*lite potatis, oftast av den avsvalnade kanske återuppvärmda typen som lär ha lägre GI än nykokt
*rågkuse med ägg på (=bröd alltså)
*lite spagetti till köttfärssås
Men det ena utesluter ju inte det andra! Nu när jag hittat en massa smarriga LCHF-recept bl.a. squaschgratänger, blomkålsmos med ost i och annat smaskigt kan jag säkert lägga ner det där ”smygätandet” av vanliga kolisar också. Det är bara en vanesak att ha något annat ”till”. Man blir trött på broccoli varje dag, även om jag fortfarande tycker det är supergott… Däremot har jag inte svårt för ägg, vilket jag är väldigt tacksam för. Jag har alltid gillat ägg på längden och tvären, stekt, kokt, omelett, äggröra… Mums…
I och med att jag hittat LCHF-forum och bloggar också nu inser jag att jag ska sluta ge råd till andra GIare (ni som läser här får ”skylla er själva”, men det är slut med råd i andras bloggar, där bara peppar jag istället), eftersom det är så himla förvirrande vad man ska och inte ska äta. Det står fortfarande väldigt olika beroende på vem man frågar. Ost är en sån grej det inte finns något svar på. Vissa säger nej och andra säger ät massor. Det är en sån grej som är snabb och enkel att ha hemma, finns i en mängd former och smaker, så jag har det som mellanmål i olika varianter ofta. De olika svaren grundar sej på så många olika grunder att man blir alldeles snurrig till slut. Eftersom GI och LCHF är väldigt noga med att inte kalla sej bantningsmetoder så vill dom gärna puffa en massa extra för allt hälsotänk och miljötänk som finns också. Det kan bli lite för mycket när stackars hjärnan jobbar på högtryck att förstå funktionerna i kroppen till att börja med. Visst försöker jag vara miljömedveten av födsel och ohejdad vana, men när det börjar pratas om att odlad lax (som är lättåtkomlig i Maxis frysdiskar) inte har lika mycket Omega3 som vildfångad osv då blir det lite för mycket överkurs för mej just nu. Det är mycket nog att lära mej äta lax eller fisk för den delen regelbundet och naturligt…. Men så är det ju med allt som är nytt. Det finns alltid olika grader av engagemang och man snappar upp lite här och lite där efter hand. Synd det ska vara så jämrans förvirrande ibland bara.
En fråga som dök upp innan idag är baconfett. GIarna brukar säga att man ska låta baconfettet rinna av på hushållspapper, medan LCHF vill ha massor med naturligt animaliskt fett och helst steker i massor med smöööör – torkar dom också av baconfettet? Om jag ska blanda villt mellan metoderna så borde det vara OK för mej att strunta i att torka av baconfettet på hushållspapper – det är så tråkigt med alla extra steg i matlagningsprocessen, särskilt om de är totalt i onödan, för att man är ”fettskrämd”… Inte för att jag dricker baconfett i mugg för det… Jag äter inte så mycket bacon heller. Men jag tänkte på det senast förra veckan när jag provade Annikas äggmuffinsrecept som är supergott och perfekta som tillbehör till mat, snabbt mellanmål osv. Jag tog bacontärningar istället (det skulle ju finhackas, och jag gillar som sagt inte extra onödiga moment i matlagningen) och när de var frästa simmade de i baconflott. Jädra omständigt att torka av baconsmuloirna på hushållspapper… Nä, jag skrapade såklart ner stekjärnets innehåll i smeten bara.
Om ni vill ha fler recepttips kan jag fixa det, men jag lägger inte tid på länkningar om ingen bryr sej ändå. =OD Jag vet ju var dom finns… Skriv en kommentar om ni vill ha receptlänkstips till mina favoriter. Ikväll ska jag nog baka äggmuffins igen. Och cykla.
