En liten rapport om hur en katt kan kommunicera med sin stendöva matte (jag kan inte höra min egen katt – imponerande djurtolk, va?).
Igårkväll gick vi och la oss, efter en ovanligt stirrig och hektisk dag. Russin gick ut i köket på matrunda, med efter ett litet tag kom han in, hoppade upp i sängen och KLEV på oss. Magnus sa ”Det är en katt som går på mej”, och jag kunde bara konstatera att jag kände samma fenomen. Till saken hör att Russin INTE kliver på folk i vanliga fall och han avskyr kroppskontakt och ligga i knät (vi brukar få tvångskela honom om det ska gosas päls, annars kelar han bara på armlängds avstånd).
Så vi tittade på honom båda två, och han gick en liten runda i sängen och satte sej sedan i ”givakt” och bål-glodde på oss. Precis så långt bort att vi inte nådde att klia honom. DÅ gick det upp ett ljus för mej, och jag tittade på Magnus: ”Sprutade du honom?”
Han skulle haft insulin precis när jag kom hem från stan, och allt var himla stökigt. Han var ute, och fick ropas in, samtidigt som jag gick och tog upp Wilma i hagen med skydd, hade räkpåsar som skulle in i frysen, och katten snurrade runt benen på oss båda och vråltiggde mat. Han hade bara fått en halv reservmatsburk med Sheba eftersom det inte varit någon fisk kokt när Magnus kom hem, så han fick andra halvan mat, men ingen av oss kom ihåg att ge honom insulinet…
4,5 timme senare när vi gick och la oss, och han fortfarande inte fått sitt ”sprutelin” tyckte han det var läge att på sitt vis gå in och stampa lite på oss och skrika ”NI GLÖMDE KATTEN”
Tur han säger till…
Fotnot: Detta var 4-5 gången han glömts bort med några timmar sedan han blev sjuk, och bara en enda gång sedan han började få insulin för snart 6 år sedan har jag glömt en dos helt, vilket jag upptäckte morgonen efter. Det är inte ”farligt” att missa en dos. Katten blir lite trött och hängig och hungrigare/törstigare en kort period pga det förhöjda blodsockret. Då är det betydligt farligare att han får dubbel dos av misstag – det kan leda till insulinkoma och död. Sprutandet är en väl invand procedur i vår vardag, och i vanliga fall kollar vi av med varandra så att vi vet vem som gett kvällsdosen. Vi frågar hellre en gång för mycket om ”katten är fixad”. Men igår missade vi det helt – om det inte varit för katten!
