”Vem tror du att du är?” är det lite knasiga namnet på SVTs TV-serie om släktforskning, där kändisar får hjälp att söka sina rötter. Programidén är ursprungligen från England, och nu har USA också hakat på med kända Lisa Kudrow (Phoebe i långköraren Vänner) som producent. Jag tyckte till att börja med att namnet var lite missvisande, särskilt eftersom jag själv missat hela första svenska säsongen totalt – jag fattade inte att det hade med släktforskning att göra!
Men börjar man tänka på saken lite är det faktiskt ett väldigt bra namn på något som har med släktforskning att göra. Lär känna dig själv genom att titta närmre på dina förfäder!
Vi formas av vår omgivning och vår familj mycket mer än vi kanske kan föreställa oss. Detta har man varit medveten om inom psykologin länge, men man behöver inte vara så avancerad att man går i terapi och vänder ut och in på sin barndom för att hitta och förstå mönster i varför vi blivit som vi är. Mamma ÄR lik sin mamma, antingen hon vill eller ej, och vi får göra aktiva val för att ändra på iallafall de sämre sidorna (det är vårt eget ansvar!), samtidigt som vi ska vara tacksamma för alla positiva gåvor vi får från föräldrar och deras föräldrar.
När jag släktforskar och läser om mina förfäders öden får jag en ökad förståelse för vardagslivet i stugorna och människorna. En bonnmora i fjälltrakten, som fick barn vartannat år så länge kroppen orkade med det, blev självklart en mästare på att hitta problemlösningar! Det skulle mättas munnar på både hungriga barn och undantagsfolket på loftet. Ett av de hungriga barnen var min far, som i tidig ålder hade jobb på fjället som getare, precis som andra barn i den åldern i trakten. De skickades ut med djuren på bete på morgonen, med en matsäck, och väntades inte hem förrän på kvällen. Pappa kan lägga två blöta pinnar i kors och få en brasa. Det var en nödvändighet när han var liten, och kunskapen bär han med sig. Problemlösning och klurighet är mitt arv från denna del av trädet (men jag är rätt dålig på att göra upp eld…). Jag ser sällan problem som några större hinder. Om man bara vill finns det en lösning runt hörnet, och det är kanske inte den första man tänker på.
Längre tillbaka på pappas sida finns både nybyggare och samer, naturfolk som lärt sig läsa naturen, överleva och skapa sitt liv i denna fantastiska miljö! Sådana som lyssnar med andra sinnen än vi är vana vid, och denna mediala värld har även jag förmånlig del i. Det gladde mig mer än förvånade att hitta släkt som varit anklagad för häxeri i äldre domböcker. Där var rötterna till många av de upplevelser jag fått lära mig hantera under mitt liv. Att känna hur andra mår, förstå intuitivt var någon har ont är inte alltid så trevligt, om man inte lär sig hantera det och förstår att man kan använda sin förmåga till att hjälpa till.
På mammas sida hittar jag mycket humor och livsglädje. Berättelser om familjesammankomster och dråpliga händelser, människor som bjöd på sig själva och aldrig hade långt till skrattet. Här finns även djupaste passion och stormande humör – agera först och tänka efter sedan! Släkten är formad genom torparliv och statarsamhället. Änkor lämnade med småbarn, alkohol som ställt till det i vardagen och svåra förhållanden går att utläsa genom släktforskningsböckerna, och man förstår både varifrån humöret och humorn kommit, som varit en livsnödvändighet för att (över)leva.
Detta är några av de egenskaper som fanns i den lilla bebis som föddes i början på 1970-talet, och de styrkor och svagheter som uppfostrat mig till den människa jag blivit idag. Det jag fått jobba med mest har varit min självkänsla, som jag kunnat plocka fram bland annat genom att skaffa mig självkännedom genom att kika på familjemönster och även längre bak i släktforskningen på vilka människor som format mina föräldrar och deras föräldrar. När man vet vad man har att jobba med är det lättare att vaska fram de styrkor man kan använda sig av, och även sämre sidor kan bli styrkor om man vet hur de ska hanteras. Mitt humör lägger jag t.ex. numera på att skriva passionerade artiklar om släktforskning – jag behöver inte slå i dörrar eller bli politiskt aktiv!
